NJA 2000 s. 521, s. 531 (presumtion för att medicinskt påvisbara psykiska besvär kan hänföras till personskada) och Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 297 f.
Hänvisas från p. 10 (s. 28)
10.När en omfattningsfråga uppkommer måste det avgöras i vad mån den kräver ställningstagande till existensen av faktiska bevisbara förhållanden och till rent rättsliga frågor. En bevispresumtion gäller endast då det råder osäkerhet om faktiska förhållanden, inte då osäkerheten avser rättsliga bedömningar. Nedan ska behandlas ett skadeståndsfall om långsam rättskipning vilket belyser de svåra gränsdragningsproblemen. Dessa problem uppkommer inte om skadeståndets storlek bestäms med ledning av en schablon. Om en person kräver skadestånd för ideell skada gäller som huvudregel liksom i andra skadeståndsmål att den skadelidande ska bevisa den skadegörande handlingen. Ursprungssannolikhet och svårigheten att bevisa skadan kan leda till att det uppställs en presumtion för uppkomsten av en ideell skada. Om någon bragts om livet genom ett uppsåtligt brott kan anhöriga få skadestånd. Det presumeras då att psykiska besvär uppkommit. Skadeståndets storlek bestäms till ett standardiserat belopp som fastställts i praxis.s. 28