Se även NJA 2006 s. 367.
Hänvisas från p. 4 (s. 26)
4.Begreppet falsk bevisbörda är i likhet med begreppet hoppande bevisbörda obehövligt. Vem som lyckats styrka sin talan under olika tidsskeden av en process saknar betydelse för domstolens slutliga bedömning. Frågan om en part med enbart sin bevisning styrkt sin talan är inte av intresse och inte heller frågan om en part med delar av båda paters bevisning styrkt sin talan. Skälet till det är att tvister ska avgöras med ledning av all framlagd bevisning. Om bevisläget på ett tidigare stadium varit ett annat innebär det att en av parterna behövt prestera ytterligare bevisning för att vinna målet. Detta är inte av intresse för slutresultatet, men väl för en advokat som under en pågående huvudförhandling överväger vad som fortsättningsvis kan krävas av honom.s. 26