Rättsfall
NJA 2006 s. 367
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2006 s. 367
BibTeX
@misc{nja-2006-s-367,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2006 s. 367}},
year = {2006},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
10 hänvisningar i 7 artiklar · 10 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Jfr NJA 2006 s. 367 där innebörden av begreppet ”skäliga och nödvändiga rättegångskostnader” tolkades med beaktande av vissa (visserligen tvingande men i det aktuella fallet inte direkt tillämpliga) bestämmelser i rättegångsbalken (1942:740) (RB).
- NJA 2006 s. 367 gällde frågan om bevisbörda i ett mål angående ersättning ur rättsskyddsförsäkring för skäliga och nödvändiga rättegångskostnader. Högsta domstolen slog fast att frågan om huruvida ett yrkat belopp är skäligt eller inte föranleder en rättslig bedömning som det ankommer på domstolen att göra och att en part därför knappast kan sägas ha bevisbördan för själva skäligheten men väl för de omständigheter som är avgörande för den skälighetsbedömning som domstolen har att göra. Bevisbördan härför ansågs åvila den försäkrade. Detta förhållande ansågs emellertid inte hindra att bevisskyldigheten kunde växla mellan parterna med hänsyn till den bevisning som framlagts under processens gång. Sedan den försäkrade lagt fram sin bevisning och försäkringsgivaren haft invändningar mot denna, kunde det enligt domstolen anses ankomma på den senare att styrka sina invändningar i den utsträckning som erfordras för att den försäkrades bevisning inte längre skall anses tillräcklig. 1.6.4 Särskilt om värdering av läkares bedömningar i fråga om orsaks-
- 1.2.2.5 NJA 2002 s. 244 1.1 NJA 2003 s. 89 2.6 NJA 2004 s. 534 1.2.2.1; 1.2.2.2 NJA 2004 s. 566 3.2 NJA 2004 s. 609 3 NJA 2005 s. 324 3.6.2 NJA 2005 s. 335 3.6.3; 3.6.3 NJA 2005 s. 745 6.7 NJA 2006 s. 32 6.3 NJA 2006 s. 53 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4 NJA 2006 s. 367 1.2.2.4; 1.6.3 NJA 2006 s. 721 1.6.1.1 NJA 2007 s. 17 1.2.2.2; 1.2.2.4 NJA 2007 s. 461 3 NJA 2007 s. 482 6.4 NJA 2007 s. 997 3.1 NJA 2008 s. 668 1.2.2.1 NJA 2008 s. 1217 I och II 3 NJA 2009 s. 94 1.7.1 NJA 2009 s. 104 3 NJA 2009 s. 244 3.6.1 NJA 2009 s. 355 1.2.2.1 NJA 2009 s. 408 1.2.2.1; 1.4 NJA 2009 s. 846 6.6 NJA 2009 s. 877 1.2.2.1; 1.4 NJA 2010 s. 227 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3 NJA 2010 s. 661 3 NJA 2011 s. 331 I och II 3.2 NJA 2012 s. 3 1.2.2.1; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 2012 s. 414 1.7; 3.6.4 NJA 2012 s. 584 3.5.1 NJA 2012 s. 685 3 NJA 2013 s. 233 2.7.2 NJA 2013 s. 253 1.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.7 NJA 2013 s. 438 3 NJA 2013 s. 560 3.4 NJA 2013 s. 659 1.1 NJA 2013 s. 1121 4.2 NJA 2014 s. 3 6.2 NJA 2014 s. 684 1.1 NJA 2015 s. 365 2.3.2 Marknadsdomstolen MD 2011:21 1.5 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) RÅ 1990 ref. 106 5.1 RÅ 1992 ref. 29 5.2 Övriga domstolar Hovrätten för Övre Norrlands dom den 8 april 2011 i mål nr T 483-09 1.4