En turordning för prövningen följer av HD:s uttalande att ett motfaktum, till skillnad från ett förnekande eller en rättsinvändning, ska prövas först sedan det prövats om grunden för käromålet räcker för ett bifall till talan på dess egna meriter. NJA 2019 s. 802 p. 14. Turordningen utgör ett exempel på att en domstol inte får avstå från att besvara en komplicerad fråga om en grunds betydelse med hänsyn till att det är enklare att bedöma ett motfaktum. Se härtill Hardenberger, SvJT 2020 s. 552.
Hänvisas från p. 1 (s. 18)
1.tillräckliga rättsliga kunskaper en grund för att låta en försiktighetsprincip styra rättsbildningen? Finns det kunskapsteoretiska hinder och trösklar för prejudikatinstansernas rättsbildning? Vad gäller i fall då HD och HFD möter oövervinneliga eller stora svårigheter att skaffa sig en tillräckligt säker uppfattning om en komplicerad rättsfråga? Utgör sådana kunskapsmässiga och analytiska problem ett skäl för domstolen att avstå från att besvara och behandla principiella frågor av rättssystematisk natur även om det finns ett klart behov av ett eller flera prejudikat? Ställs det krav på att en prejudikatinstans skaffar sig kunskaper om en annan prejudikatinstans praxis när rättsfrågorna uppkommer i de båda instansernas praxis? Bör rättsbildningen samordnas när det gäller allmänna frågor om t.ex. tolkning, kausalitet, rättskraft, rättssäkerhet och förutsebarhet? Principen non liquet innebär att en domstol inte får lämna yrkanden obesvarade på grund av svårigheterna för domstolen att avgöra hur en rättsfråga ska lösas. När komplicerade rättsfrågor undersöks i doktrinen kan olika lösningar behandlas utan att någon förordas på ett bestämt sätt.s. 18