Stycket

87.Vad som ska anses utgöra gåva eller testamentariskt förordnande av betydelse för verkan av ett överlåtelseförbud behandlades i NJA 1991 s. 376. HD anförde här att prövningen ska göras på samma sätt som beträffande avtal om förköpsrätt (jfr NJA 1984 s. 673, se avsnitt 5.6.2 i det föregående). För att det ska anses föreligga en gåva krävs att egendomens verkliga värde uppgår till ”ett belopp som så påtagligt överstiger vederlaget att fastighetsöverlåtelsen totalt sett framstår som en klar gåvotransaktion.” Så ansågs inte vara fallet vid en samlad bedömning. Frågan prövades också i NJA 1998 s. 135, där dödsbodelägarna kommit överens om att fastigheten inte fick säljas eller belånas om inte samtliga dödsbodelägare var ense härom. Eftersom varje delägare tillskiftades förmögenhetsvärden som i huvudsak svarade mot deras andelar i dödsboet framstod inte förvärvet som ett klart benefikt förvärv och kunde därför inte jämställas med gåva eller testamentariskt förordnande. Hinder mot utmätning förelåg därför inte. Här kan också jämföras med NJA 2010 s. 390, som närmare utvecklar om en överlåtelse ska betraktas som en gåva eller inte (se avsnitt 5.6.2 strax ovan).s. 1069