Stycket

76.I NJA 2010 s. 390 hade det i en handling som betecknats gåvobrev föreskrivits att fastigheten inte fick säljas, intecknas eller belånas utan givarens samtycke och att, om någon av gåvotagarna önskade överlåta sin andel av fastigheten, erbjudandet i första hand skulle riktas till den andra gåvotagaren. Enligt HD ska bedömningen av om det är fråga om en gåva eller inte utgå ifrån att en föreskrift i gåvobrevet om att ett visst vederlag ska utgå gäller. En eventuell överenskommelse vid sidan om, enligt vilken begränsad eller ingen ersättning egentligen ska utgå, är fastighetsrättsligt ogiltig. (Jfr 4 kap. 1, 3 och 29 §§ JB.) Dessa regler ska också vara avgörande för vad som gäller i förhållande till förvärvarens borgenärer vid bedömning av om överlåtelsen ska betraktas som en gåva eller inte. Vid den helhetsbedömning som ska göras är enligt HD särskilt vederlagets storlek och art samt gåvoavsikten av betydelse. För utmätningshinder krävs vidare enligt HD att ”egendomens verkliga värde så påtagligt överstiger vederlaget att överlåtelsen totalt sett framstår som en klar gåvotransaktion”. Ett vederlag som uppgick till 56 procent av fastighetens värde bedömdes vara sådant att överlåtelsen inte kunde betraktas som en klar gåvotransaktion med resultatet att utmätning kunde ske enligt 5 kap. 5 § UB. 5.6.3 Överlåtelseförbud beträffande fast egendom En vanligt förekommande förfogandeinskränkning vid sidan om hembudsklausuler och andra typer av bestämmelser om förköpsrätt är att det föreskrivs att fastigheten inte får överlåtas av en, flera eller alla delägare till en fastighet. I NJA 1989 s. 9 (se Herre, SvJT 2005 s. 682), där en person genom testamente hade förvärvat andel i en fastighet och där det i testamentet hade angivits ett för förvärvaren bindande förbud att överlåta andelen, ansågs förbudet av HD innebära att förvärvaren själv inte fick överlåta eller delta med övriga ägare i överlåtelse av fastigheten. Förbudet ansågs vidare medföra att förvärvaren inte fick ansöka om att hela fastigheten skulle säljas enligt 6 § samäganderättslagen. Det inverkade dock inte på annan delägares rätt att få samäganderättsförhållandet upplöst genom försäljning av hela fastigheten. Att en samägare förhindrades att begära försäljning av hela fastigheten innebar alltså inte något hinder mot att fastigheten såldes på sätt som föreskrivs i 6 § på begäran av annan delägare.s. 1065