Stycket

46.NJA 2016 s. 981 gällde en skattefordran. Redan av NJA 1944 s. 435 får anses följa att skattefordringar omfattas av regleringen om kallelse på okända borgenärer. I det fallet ansågs dock gäldenären ha haft vetskap om fordringen och den kunde därför göras gällande. I NJA 2014 s. 114 uttalade HD att det finns goda skäl för att skattefordringar ska kunna prekluderas med tillämpning av reglerna i 1981 års lag. Enligt HD skulle vidare avvecklingsintresset allvarligt motverkas av en princip om att skatteskulder i sig alltid ska anses kända. Gäldenärens kännedom ska därför enligt HD bedömas ”utifrån de förutsättningar under vilka en skattskyldig kan ha kännedom om skulden”. Så länge deklaration inte har avgetts eller en sådan inte lett till skattebeslut har därför den skattskyldige att i princip utgå från att det kan föreligga en skatteskuld. Detsamma gäller dock inte efter ett fattat skattebeslut för sådant som inte framgår av beslutet trots en korrekt deklaration. I det fallet ansågs kännedom inte ha förelegat för gäldenären, ett likvidationsbolag.s. 1055