Närliggande

41.HD hade anledning att återkomma till frågan i ”Den ej återuppväckta fordran” NJA 2018 s. 805. Här hade utmätning skett av en — som det visade sig — preskriberad fordran. Utmätningen verkställdes också i viss utsträckning. Frågan var om verkställigheten hade återuppväckt fordran. HD konstaterade att det i olika sammanhang uttalats att en verkställd betalning inte kan återkrävas. Exempelvis angavs i prop. 1979/80:119 s. 13 att om ”en gäldenär har betalat en skuld trots att den är preskriberad, anses han inte ha rätt att återfå beloppet under åberopande av att han på grund av preskriptionen inte var skyldig att betala” (jfr s. 72 i samma prop.). Betalningen anses i dessa fall som huvudregel skapa en befogad tillit hos borgenären om att gäldenären erkänner fordringen. Undantag bör göras, om ”gäldenären erlägger betalning under protest eller under villkor ger detta inte borgenären grund för befogad tillit om att betalningen är ett sådant erkännande som återuppväcker den preskriberade fordringen”. I dessa fall saknar det betydelse på vilken grund eller med vilken invändning gäldenären protesterar eller villkorar betalningen. Samma utgångspunkter gäller enligt HD om betalningen skett genom ett exekutivt förfarande. Verkställigheten ansågs därför inte ha återuppväckt fordran. 5.3.4 Verkan av preskription I NJA 2005 s. 44 hade HD anledning att adressera två invändningar mot betalningsskyldighet rörande en borgensförpliktelse. Den ena rörde det förhållandet att huvudgäldenärerna hade upphört i och med dessa bolags konkurser avslutats med underskott och bolagen upplösts (se om den frågan avsnitt 2.8). Den andra avsåg att fordringarna på huvudgäldenärerna hade preskriberats och att därför borgensåtagandet blivit föremål för accessorisk preskription (jfr 8 § andra stycket preskrip-tionslagen, där det anges att preskription av en huvudfordran omfattar bl.a. fordran på grund av borgen).s. 1052