Condictio indebiti – från skyddsregel för betalaren till skyddsregel för mottagaren på tre decennier5 hänvisningar
- Detta avser fall där HD uttryckligen har behandlat condictio indebiti. Jämför därutöver Den ej återuppväckta fordran NJA 2018 s. 805, som materiellt sett berör rättsgrundsfrågan och frågan om återkravsrätt. Fallet beaktas på fotnotsnivå men diskuteras inte särskilt i ett eget avsnitt. Jämför också justitierådet Mattssons tillägg i Skatt och legat NJA 2021 s. 1073, där han i anknytning till frågor om återbäring av pengar som till följd av avtal med ett dödsbo utbetalats till en legatarie i stället för legatet, talar om ”generella restitutionsrättsliga principer”, enligt vilka god eller ond tro hos mottagaren anges kunna få betydelse för återbäringsskyldigheten, ”liksom sådan passivitet och de mera allmänna rimlighetshänsyn som behöver beaktas i det enskilda fallet, t.ex. när det gäller godtagbarheten av en ogrundad förmögenhetsöverföring”. Är det månne betalning utan rättsgrund som Mattsson haft i åtanke här?
- Tanken är inte ny, den är bland annat företrädd redan hos Hult, Juridisk debatt, s. 72 f. Jämför även Den ej återuppväckta fordran NJA 2018 s. 805, där HD gjorde frågan om återkravsrätt vid betalning av en preskriberad skuld beroende av om borgenären genom betalningen, efter allmänna principer för tolkning av rättshandlingar, fått befogad tillit till att gäldenären avsett erkänna skulden och en verksam fordran därigenom uppstått. Budskapet i avgörandet förefaller Domen i Fastighetsmäklarens klientmedelskonto är ny och väcker, förutom den breda frågan om förståelsen av condictio indebiti, ett par frågor av lite mer detaljorienterad karaktär, som förtjänar några finstilta kommentarer även om de ligger vid sidan av artikelns huvudtema. För det första kan diskuteras hur rättsgrunden i fallet närmare ska klassificeras, och om det inte mot bakgrund av rättsgrundens karaktär finns skäl att ifrågasätta om den alltjämt var aktiv vid betalningstidpunkten. För det andra finns det anledning att säga några ord om hur HD:s rättsgrundsbedömning påverkade frågan om talan var väckt mot rätt part. Rättsgrundens karaktär och fortlevnad. Vi kan börja med att titta på hur rättsgrunden i fallet inte låter sig klassificeras. Av köpeavtalen mellan köparen och säljaren framgick att köparen på tillträdesdagen skulle betala slutlikviderna till säljaren. Det fanns alltså inte någon grund i avtalen för köparen att betala till mäklaren. Säljaren skulle emellertid, med avsteg från villkoret, ha kunnat anvisa köparen att i stället betala slutlikviderna till mäklaren. Så länge det inte skulle innebära någon skada för köparen att följa anvisningen vore den bindande för köparen.83 Men det var inte heller i någon sådan anvisning från säljaren som rättsgrunden låg för betalningarna i målet. Vidare framkommer inte att säljaren skulle ha gett mäklaren i uppdrag att uppbära slutlikviderna av köparen för säljarens räkning. Enligt etablerad uppfattning saknar dessutom fastighetsmäklare ställningsfullmakt att ta emot betalning för säljarens räkning.84 Det gjordes heller inte någon bedömning om att säljaren skulle ha gett mäklaren behörighet i efterhand, genom en uttrycklig eller konkludent ratihabition. Genom att utesluta nu nämnda rättsgrunder kan vi konstatera att mäklaren inte kan ha haft någon passiv betalningslegitimation avseende slutlikviderna.85 De betalningar som av misstag vara att en ”rak” betalning ger borgenären befogad återuppväckande-tillit, varvid betalningen har skett med rättsgrund, medan det inte föreligger grund för befogad tillit vid betalning under protest eller villkor eller om betalningen har skett genom ett exekutivt förfarande. Vid konsumentskulder gäller emellertid att borgenären har att bevisa att gäldenären på ett otvetydigt sätt har åtagit sig att betala trots vetskap om att fordringen är preskriberad eller att det framgår att gäldenären, oavsett preskriptionsfrågan, varit villig att åta sig betalningsskyldighet, NJA 2002 s. 358 och NJA 2004 s. 499. Jämför också AQ Enclosure Systems NJA 2010 s. 448, där HD i p. 6 uttalade följande. ”En betalning som inte svarar mot en rättslig förpliktelse kan som utgångspunkt återkrävas. Det gäller även en betalning enligt en icke lagakraftvunnen dom (om betalningsskyldighet efter överklagande upphävs). Men en sådan betalning kan vara slutgiltig därför att så följer av lag […]. Rätt till återkrav kan också saknas på avtalsrättslig grund. En betalning kan nämligen utgöra ett konkludent erkännande av betalningsskyldighet […]. […] Allmänna principer enligt institutet condictio indebiti kan också […] medföra att rätten till återbetalning faller om betalningsmottagaren i god tro inrättat sig efter betalningen.”
- Ett liknande resonemang förekommer i AQ Enclosure Systems NJA 2010 s. 448 p. 3. Jämför även Den ej återuppväckta fordran NJA 2018 s. 805 p. 13. I Fastighetsmäklarens klientmedelskonto gör HD en jämförande hänvisning till Stångåstaden NJA 1989 s. 224, där justitierådet Lind snuddar vid resonemanget i sitt tillägg.