Stycket

39.I NJA 2005 s. 843 behandlades två viktiga frågor rörande preskriptionsavbrott. Den första frågan var om Konsortiet för patientförsäkring, som vid tiden för en patientskada hade ett försäkringsavtal med landstinget som försäkringstagare, hade varit behörig att med bindande verkan ta emot krav och erinringar avseende skadestånd. HD fann här, med hänvisning till NJA 2001 s. 329, att konsortiet varit behörigt. Domstolen hänvisade särskilt till att patienten vänt sig till landstinget men blivit hänvisad till konsortiet, att konsortiet enligt avtalet i förekommande fall skulle betala skadestånd och vid krav skulle utreda om skadeståndsskyldighet förelåg och underhandla med den som krävde skadestånd. Den andra frågan var vad som ska avses med uttrycket ”fordran” i bestämmelsens mening. HD kom här fram till, bl.a. genom en jämförelse med kravet på precisering av saken i en rättegång och syftet med bestämmelsen från gäldenärens synpunkt, att det för preskriptionsavbrott med tillämpning av bestämmelsen ”allmänt sett bör vara tillräckligt att den skadelidande anger ett huvudsakligt händelseförlopp och klargör att han eller hon har ett anspråk till följd av detta”. Eftersom den skadelidande i två brev till landstinget gjort klart att hon hävdade att hon skadats vid operationerna och att hon ville ha ersättning för det ansågs meddelandena ha uppfyllt kraven på angivande av fordran även om det av det första brevet inte klart framgick att anspråket omfattade ersättning också enligt skadeståndslagen.s. 1052