Närliggande

193.I NJA 2007 s. 519 (se avsnitt 1.5.2) var problemet delvis ett annat än i NJA 1999 s. 617 och som nu regleras i 12 kap. 31 § JB. Här hade ett konkursbo fortsatt att använda en hyreslokal efter det att konkursgäldenärens hyresavtal upphört att gälla. När ett hyresavtal upphör inträder en skyldighet att omedelbart avflytta. Enligt HD var situationen likartad den i NJA 1993 s. 13, där som sagts HD fann att den som använde en lokal utan avtalsstöd skulle utge ersättning motsvarande skälig hyra för nyttjandet. I 2007 års avgörande anges att utgången ”får antas närmast ha grundats på allmänna förmögenhetsrättsliga principer om obehörig vinst”. HD angav också att konkursboets agerande hade medfört att hyresvärden betagits möjligheten att själv använda lokalen och att ersättningsskyldighet i ett sådant fall uppkommer ”oberoende av avtalsförpliktelse” och inte heller ”förutsätter … att skadan har vållats genom brott”. 4.6.2 Nyttjande i familjerättsliga sammanhang I de nyssnämnda avgörandena var det fråga om nyttjarens ersättningsskyldighet när denne nyttjat en bostadslägenhet, en lokal eller mark utan laglig grund. En närliggande fråga om eventuell ersättningsskyldighet uppkommer om en part vid äktenskapsskillnad eller upplösning av ett samboförhållande får rätt att under en tid begagna parternas gemensamma bostad. Den frågan var föremål för prövning redan i NJA 1968 s. 197. Här hade det i en dom om hemskillnad mellan makar meddelats ett förordnande om att hustrun skulle ha rätt att sitta kvar i hemmet intill dess bodelning skedde och frågan var om hon skulle vara ersättningsskyldig för nyttjanderätten.s. 1020