Stycket

162.I ”Fidelia” NJA 2013 s. 762 kom HD:s majoritet fram till att den kostnad som en anbudsgivare har ådragits genom att framgångsrikt driva en överprövningsprocess kan utgöra en ersättningsgill skada som har ett så nära samband med upphandlingsfelet att den i allmänhet bör anses ha uppkommit genom överträdelsen av lagens bestämmelser och därför kan ersättas med stöd av den allmänna regeln om rätt till skadestånd. En minoritet fann att en sådan rätt inte kunde anses föreligga. Den frågan behandlades sedan i SOU 2015:12, där det föreslogs att det uttryckligen i lagen skulle anges att kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som en part skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt i mål angående överprövning inte utgjorde ersättningsgill skada. Förslaget ledde emellertid inte till lagstiftning. Varken EU-rätten eller nationell rätt kräver, som anges i ”FMV:s upphandling” NJA 2018 s. 1127, att en leverantör mera generellt tillerkänns ersättning för sina kostnader för att få ett upphandlingsfel rättat. Huruvida en sådan mera generell rätt till ersättning bör införas är enligt domstolen, som här jämför med SOU 2018:44, en fråga för lagstiftaren. I det enskilda fallet kom HD:s majoritet fram till att det förelåg ett samband mellan myndighetens upphandlingsfel och anbudsgivarens begäran om överprövning och de därav föranledda överprövningskostnaderna. Vid överprövningen kom Kammarrätten fram till att det skulle göras en ny upphandling. Eftersom anbudsgivaren avstått från att delta i den nya upphandlingen lämnades yrkandet om ersättning för dessa kostnader utan bifall (jfr ”Fidelia” NJA 2013 s. 762). 4.5.2.8 Skadeståndsberäkning vid ren förmögenhetsskada I NJA 2016 s. 39 hade en person lämnat falska bud vid försäljning av en bostadsrätt och detta hade påverkat det pris som köparna betalade för bostadsrätten. Priset som hade betalats för bostadsrätten var 3 260 000 kr. Utgångspriset hade varit 3 400 000 kr. Budgivningen hade börjat med ett bud av en konkurrent på 3 000 000 kr. Falska bud hade sedan lämnats på 3 100 000 kr och därefter 3 175 000 kr, varpå den första budgivaren drog sig ut. Köparna lämnade därefter ett bud på 3 200 000 kr som följdes av ett falskt bud på 3 250 000 kr som i sin tur följdes av det pris som sedan kom att betalas. HD kom här fram till att agerandet utgjort bedrägeri enligt 9 kap. 1 § BrB. Handlandet hade alltså utgjort ett vilseledande som medfört skada och vinning. En fråga i målet var hur skadeståndet för den rena förmögenhetsskadan som orsakats av brottet (jfr 2 kap. 2 § skadeståndslagen) skulle beräknas.s. 1008