Rättsfall

NJA 2016 s. 39

Citera

NJA 2016 s. 39

BibTeX

@misc{nja-2016-s-39,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2016 s. 39}},
  year         = {2016},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

6 hänvisningar i 5 artiklar · 6 stycken/fotnoter

Fastighetsmäklaren och marknadsvärdet – skyldigheter och ansvar1 hänvisning

Ola Jingryd · JT 2023 s. 661–693 · 1 ställe

Frågan har istället, med stöd av den allmänna omsorgsplikten och god fastighetsmäklarsed enligt 3 kap. 1 §, kommit att regleras bit för bit i praxis; se t.ex. NJA 2016 s. 39; Kammarrätten i Stockholm mål nr 7165-07, 2593-12 och 8181-12; Förvaltningsrätten i Stockholm mål nr 19170-17; Fastighetsmarknadens reklamationsnämnd (FRN) 69/17. Se även Melin, Om budgivning vid bostadsköp, JT 2018–19 s. 278 ff.fotnot 9 · s. 662

Nackdelarna med att använda utbytbara vaga begrepp2 hänvisningar

Lars Heuman · SvJT 2022 s. 62–97 · 2 ställen

Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–20191 hänvisning

Johnny Herre, Svante O. Johansson · SvJT 2020 s. 828–1071 · 1 ställe

I ”Fidelia” NJA 2013 s. 762 kom HD:s majoritet fram till att den kostnad som en anbudsgivare har ådragits genom att framgångsrikt driva en överprövningsprocess kan utgöra en ersättningsgill skada som har ett så nära samband med upphandlingsfelet att den i allmänhet bör anses ha uppkommit genom överträdelsen av lagens bestämmelser och därför kan ersättas med stöd av den allmänna regeln om rätt till skadestånd. En minoritet fann att en sådan rätt inte kunde anses föreligga. Den frågan behandlades sedan i SOU 2015:12, där det föreslogs att det uttryckligen i lagen skulle anges att kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som en part skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt i mål angående överprövning inte utgjorde ersättningsgill skada. Förslaget ledde emellertid inte till lagstiftning. Varken EU-rätten eller nationell rätt kräver, som anges i ”FMV:s upphandling” NJA 2018 s. 1127, att en leverantör mera generellt tillerkänns ersättning för sina kostnader för att få ett upphandlingsfel rättat. Huruvida en sådan mera generell rätt till ersättning bör införas är enligt domstolen, som här jämför med SOU 2018:44, en fråga för lagstiftaren. I det enskilda fallet kom HD:s majoritet fram till att det förelåg ett samband mellan myndighetens upphandlingsfel och anbudsgivarens begäran om överprövning och de därav föranledda överprövningskostnaderna. Vid överprövningen kom Kammarrätten fram till att det skulle göras en ny upphandling. Eftersom anbudsgivaren avstått från att delta i den nya upphandlingen lämnades yrkandet om ersättning för dessa kostnader utan bifall (jfr ”Fidelia” NJA 2013 s. 762). 4.5.2.8 Skadeståndsberäkning vid ren förmögenhetsskada I NJA 2016 s. 39 hade en person lämnat falska bud vid försäljning av en bostadsrätt och detta hade påverkat det pris som köparna betalade för bostadsrätten. Priset som hade betalats för bostadsrätten var 3 260 000 kr. Utgångspriset hade varit 3 400 000 kr. Budgivningen hade börjat med ett bud av en konkurrent på 3 000 000 kr. Falska bud hade sedan lämnats på 3 100 000 kr och därefter 3 175 000 kr, varpå den första budgivaren drog sig ut. Köparna lämnade därefter ett bud på 3 200 000 kr som följdes av ett falskt bud på 3 250 000 kr som i sin tur följdes av det pris som sedan kom att betalas. HD kom här fram till att agerandet utgjort bedrägeri enligt 9 kap. 1 § BrB. Handlandet hade alltså utgjort ett vilseledande som medfört skada och vinning. En fråga i målet var hur skadeståndet för den rena förmögenhetsskadan som orsakats av brottet (jfr 2 kap. 2 § skadeståndslagen) skulle beräknas.Påföljder · p. 162 · s. 1008

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

Grovt rån ansågs emellertid föreligga i ”Rånet i guldsmedsbutiken”. Härvid beaktades bl.a. att gärningsmännen var flera och beväpnade med tillhyggen samt skjut- och eggvapen, att rånet genomfördes med våld som gav upphov till personskador, att förloppet måste ha framstått som skrämmande för samtliga drabbade och att det tillgreps egendom för relativt betydande värden (i vart fall runt 380 000 kr). Av särskild betydelse angavs vara att rånet genomfördes med användande av en skarpladdad halvautomatisk pistol som en av personerna på olika sätt använde vid rånet och som gjorde att rånet hade inslag som måste betraktas som livsfarliga. Härtill kom att rånet präglades av en betydande grad av planering. Även om inga av de båda sistnämnda omständigheterna tagna för sig motiverade att rånet bedömdes som grovt ledde de sammantaget med övriga omständigheter till att rånet bedömdes som ”så kvalificerat allvarligt” att det skulle bedömas som grovt. Straffvärdet för rånet översteg emellertid inte minimistraffet. 4.1.7 Bedrägeri och annan oredlighet (9 kap.) Bedrägeri ansågs i NJA 2016 s. 39 kunna förövas genom att en person lämnat falska bud på en bostadsrätt vilket påverkat det pris som köparna fick betala för bostadsrätten. Fråga ansågs alltså vara om ett vilseledande som ledde till en disposition som i sin tur medförde skada och vinning. Vad gäller frågan om vilseledande konstaterar Högsta domstolen att det visserligen måste vara tillåtet i viss utsträckning att inte vara helt uppriktig vid affärsförhandlingar och liknande och att det skulle föra för långt om uppgifter om konkurrerande bud skulle anses utgöra ett vilseledande så fort de inte är helt korrekta. I princip kan sägas att det Högsta domstolen diskuterar är vilseledanden som — även om felaktig tro orsakas — måste anses tillåtna med hänsyn till livets realiteter, dvs. tillåtna med hänvisning till någon form av social adekvans. Att vid en öppen budgivningsprocess avseende försäljning av en bostadsrätt avge falska bud som syftar till att driva upp priset ansågs emellertid utgöra ett handlande som ligger klart utanför vad som är acceptabelt.Straffrättens speciella del · p. 41 · s. 1058

Svensk rättspraxis: skadestånd utom kontraktsförhållanden 2016–20181 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2019 s. 637–652 · 1 ställe

Beviskravet för påstådd sveda och värk på grund av misshandel prövades av Svea hovrätt i RH 2017:32. Tillräcklig bevisning ansågs inte föreligga, och skadeståndsyrkandet ogillades. 2.2 Sakskada NJA 2016 s.945 gällde beräkningen av skadestånd för en totalskada genom brand som drabbat en ekonomi- och stallbyggnad från senare delen av 1800-talet. Förvärv av en likvärdig ekonomibyggnad ansågs inte möjlig, varför den skadelidandes möjligheter att bedriva tidigare verksamhet var begränsade till att reparera byggnaden eller bygga en ny. Reparation hade skett, varvid kostnaden med ett betydande belopp översteg byggnadens påstådda försäljningsvärde och dagsvärde före branden. Efter en instruktiv genomgång av olika möjliga sätt att beräkna skadeståndet i sådana fall fann HD att skadestånd skulle bestämmas efter reparationskostnaden om den inte var oskälig, något som den inte ansågs vara i detta fall vid en avvägning mellan parternas intressen, varvid även föreliggande osäkerhet i värderingen beaktades. Skadestånd motsvarande kostnaden utdömdes alltså. 2.3 Ren förmögenhetsskada I NJA 2016 s. 39 uppkom bl.a. frågan hur skadestånd skulle bestämmas vid bedrägeri, bestående i att vid försäljning av en bostadsrätt lämnats falska bud som drivit upp det pris som bostadsrättens köpare kom att betala. Att förutsättningarna för en korrekt budgivning på detta sätt rubbats ansågs innebära en ekonomisk skada för bostadsrättens köpare, beräknad till skillnaden mellan det pris köparna hade betalt och det pris de skulle fått köpa bostadsrätten för om inte de falska buden lämnats. Den osäkerhet som förelåg om vad det senare priset skulle blivit ansågs böra gå ut över den brottsliga skadegöraren, som ålades betala yrkat skadestånd (något understigande skillnaden mellan det högsta konkurrerande budet och den slutliga köpeskillingen).Skadeståndets storlek · p. 4 · s. 646