Stycket

133.I det aktuella fallet beslutade HD att tillåta fastställelsetalan. Enligt HD var det tydligt att jämkningsyrkandet rörande ett eventuellt oskäligt betungande skadestånd lämpligen prövades i den senare processen och inte i den initiala fastställelsetalan. Samtidigt kunde det inte möta något hinder att pröva jämkningsyrkandet redan i den initiala fastställelsetalan mot bakgrund av de uppgifter den skadelidande lämnat om skadeståndsbeloppets storlek. Minoriteten konstaterade att påståenden om medvållande kunde prövas inom ramen för fastställelsetalan men att detsamma inte kunde gälla jämkningsyrkandet avseende skadans storlek. 4.5.2 Skadeståndets beräkning 4.5.2.1 Adekvat kausalitet En allmän skadeståndsrättslig princip är att det gäller ett krav på adekvat kausalitet för att ersättning ska utgå. HD har i ”Multitotal” NJA 2017 s. 9, som rörde frågan om rätt till utomobligatoriskt skadestånd till följd av ett felaktigt påstående om varumärkesintrång som medfört förbud att använda varumärket under en tid, gjort vissa generella uttalanden om vad som innefattas i bedömningen. HD angav här att ”det för skadeståndsansvar inte är tillräckligt att det föreligger ett faktiskt eller logiskt orsakssamband mellan handling och effekt. Det krävs också att sambandet är av viss särskild beskaffenhet eller har viss kvalitet”. Det innebär enligt HD att skadan ska ha ”framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av det skadegörande beteendet. Skadan ska alltså ha varit i någon mening förutsebar (jfr exempelvis NJA 1991 s. 217,). Det som ska skäras bort från ett konstaterat skadeståndsansvar är sålunda effekter av den skadegörande handlingen som är så osedvanliga eller osannolika att den skadevållande parten inte borde ha tagit dem i beräkning.”s. 995