Stycket

65.I ”Multitotal” NJA 2017 s. 9 hade ett företag i ett interimistiskt förbud förbjudits att använda visst kännetecken i marknadsföring och försäljning av en vara. Förbudet kom att gälla under nästan fyra år. En fråga i målet var om den sökande parten hade ett skadeståndsansvar för att svaranden inte kunnat marknadsföra och sälja produkter under det avsedda varumärket och i så fall vilken grund för skadeståndsskyldighet som skulle föreligga för ett sådant ansvar. HD slog här fast att regleringen i 3 kap. 22 § UB, analogiskt och direktivkonformt tillämpad, utgjorde den rättsliga grunden för skadeståndsansvaret i ett fall där ett interimistiskt vitesförbud upphört till följd av att sökanden inte haft ett berättigat anspråk. Sökanden hade därför ett ”rent strikt skadeståndsansvar, dvs. ett ansvar oberoende av vårdslöshet, för all skada — alltså även för ren förmögenhetsskada inbegripet utebliven vinst — som orsakas svaranden”. Ansvarsperioden ansågs omfatta tiden från det att det interimistiska vitesförbudet kommunicerats med svaranden till dess förbudet upphävdes, alldeles oavsett att förbudet då inte fått laga kraft. För skadeståndsansvaret skulle allmänna skadeståndsrättsliga principer tillämpas. 4.5.1.3 Ansvar för kontraktsmedhjälpare I ”NSAB-försäkringen” NJA 2018 s. 301 hade hyresgästen åtagit sig att för egen räkning lagra varor (pappersrullar) för annan enligt ett avtal om lagring där NSAB 2000 gällde (Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser) och ordnat lagringen i en lokal som hyrdes ut i befintligt skick av en hyresvärd. Till följd av vattenläckage i lokalens sprinklersystem hade pappersrullarna skadats. En fråga i målet var om hyresvärden ansvarade för eventuella underleverantörers underlåtenhet att utföra sitt uppdrag på rätt sätt och om hyresvärden var att betrakta som kontraktsmedhjälpare till hyresgästen.s. 972