Stycket

19.I NJA 2006 s. 120 påstod den part som hade avgivit hävningsförklaringen att parterna kommit överens om att denne skulle få återta förklaringen och att förklaringen inte skulle ha någon rättsverkan. HD kom här fram till att den avgivande parten hade bevisbördan för att en sådan överenskommelse, med avvikelse från den dispositiva regeln, hade träffats mellan parterna. I det enskilda fallet lyckades inte den avgivande parten bevisa en sådan överenskommelse. 4.3.4 Verkan av återtagandeförbehåll Säljarens rätt vid köp av varor att häva köpet vid köparens betalningsdröjsmål förutsätter när varan har kommit i köparens besittning att säljaren förbehållit sig rätt till detta, alternativt att köparen har avvisat varan (se t.ex. 54 § sista stycket KöpL, 38 § konsumentkreditlagen, 2010:1846, och 7 § lagen, 1978:599, om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.). Dessa förbehåll, som generellt kan användas av en kreditgivande säljare för rätt att återta en vara om köparen inte fullgör sin del av avtalet, har många namn, t.ex. äganderättsförbehåll, ägarförbehåll, hävningsförbehåll eller återtagandeförbehåll. Oberoende av benämning har de samma obligationsrättsliga och sakrättsliga verkningar.s. 958