Stycket

11.I NJA 1918 s. 394 anges i rubriken att den som träffat avtal om rätt och skyldighet att teckna aktier när bolaget i en framtid fattade beslut om ökning av aktiekapitalet inte är bunden av utfästelsen ”enär avtalet icke blivit av X. fullgjort genom teckning av de ifrågavarande aktierna på sätt i lagen om aktiebolag föreskrives”. Räckvidden av avgörandet har länge varit omdiskuterat. I ”Emissionsgarantin” NJA 2016 s. 107 anförde HD, efter att ha behandlat NJA 1918 s. 394, att ”det finns skäl för att en sådan emissionsgaranti ska kunna genomdrivas av bolaget. Det är sålunda svårt att se varför en sådan garanti inte skulle berättiga bolaget att ta i anspråk den ställda säkerheten till betalning av teckningslikviden”. Samtidigt konstaterades att det också fanns skäl för att 1918 års rättsfall ”fortfarande bör ha prejudikatverkan”. Ett sådant var enligt HD att formkravet avseende aktieteckning inte förändrats sedan 1918 års avgörande. Ett annat var att förarbetena till 1975 års lag gav visst stöd för ett rättsläge motsvarande det som kom till uttryck i 1918 års avgörande och att det inte fanns stöd för en förändrad syn i förarbetena till nu gällande aktiebolagslag. Detta torde betyda att, trots att 2016 års avgörande inte rörde huruvida den som utfäst sig att teckna aktier ska förpliktas att göra det, principen i 1918 års fall fortfarande ska anses gälla.s. 954