Stycket

6.I 41 § KTjL stadgas att om inte annat följer av avtalet, är konsumenten skyldig att betala vid anfordran sedan näringsidkaren har utfört tjänsten. Den regeln ansågs ge uttryck för en allmän princip som gäller vid tjänsteprestationer. Huvudregeln vid tandvårdstjänster fick därför anses vara att betalningsskyldighet uppkommer först när tjänsten har utförts av näringsidkaren. I ett fall där näringsidkaren har åtagit sig att göra om behandlingen finns det enligt HD skäl att tillämpa de principer för betalningsskyldighet som gäller när tjänsten ännu inte har utförts eftersom den uppdragsgivande konsumenten vid en sådan överenskommelse har samma intresse av att inte behöva betala förrän uppdragstagaren utfört tjänsten som uppdragsgivaren har vid ett ursprungligt avtal om utförande av en tjänst. Med den slutsatsen behövde HD inte pröva frågan om konsumenten skulle anses ha haft rätt att hålla inne betalningen till följd av att behandlingen varit felaktig. 4.2 Naturaluppfyllelse (fullgörelse, avhjälpande, omleverans) Vid fastighetsköp gäller enligt 4 kap. 1 § JB ett formkrav. Köp av fast egendom ingås genom upprättande av en köpehandling som skrivs under av säljaren och köparen. Handlingen ska innehålla en uppgift om köpeskilling och förklaring av säljaren att egendomen överlåts till köparen. Om köpet inte uppfyller dessa krav är köpet ogiltigt. Detta betyder också att ett löfte om att i framtiden köpa eller sälja en fastighet inte är bindande (jfr t.ex. NJA 1923 s. 316, NJA 1929 s. 225, NJA 1932 s. 290, NJA 1940 s. 112, NJA 1941 s. 689, NJA 1947 s. 220, NJA 1977 s. 509, NJA 1981 s. 897, NJA 1984 s. 673, NJA 1987 s. 726, NJA 1990 s. 18, NJA 1992 s. 66 och ”Överförmyndaren” NJA 2012 s. 1095). Sådana avtal anses lägga band på ägarens handlingsfrihet och skapa osäkerhet i äganderätten med ogynnsamma verkningar för exempelvis fastighetsomsättningen och kreditgivningen.s. 953