Stycket

5.Vid köp reglerat av KöpL har en part rätt att ställa in fullgörelsen och hålla inne sin egen prestation om det efter köpet visar sig att en parts handlingssätt eller ekonomiska förhållanden är sådana, att det finns starka skäl att anta att han eller hon inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser. En motsvarande rätt finns i artikel 71 CISG. Däremot saknas en motsvarande reglering t.ex. i KKöpL. I NJA 2014 s. 978 uttalade HD att den i KöpL reglerade stoppningsrätten ”tilllagts betydelse inom hela kontraktsrätten då den anses ge uttryck för allmänna principer om befogenheter vid befarat avtalsbrott”. HD hänvisade här till NJA 1986 s. 136, där domstolen för ett avtal om upplåtelse av avverkningsrätt uttalade att de grundsatser rörande stoppningsrätt som kom till uttryck i 39–41 §§i 1905 års köplag (61–63 §§ nu gällande KöpL) var tillämpliga. I 2014 års avgörande anförde HD att det därför saknas anledning att göra annan bedömning för ett avtal om köp av en resa med flyg. 4.1.2 Detentionsrätt I NJA 2011 s. 600 (se även avsnitt 1.2.1.2, 1.9.1, och 4.5.1) hade en person genomgått en tandvårdsbehandling som inte varit framgångsrik och parterna var därför eniga om att behandlingen behövde göras om. Vårdgivaren, Karolinska institutet som del av den offentliga vården, hade därför remitterat personen till en specialisttandläkare. Vårdgivaren krävde dock att personen först skulle betala hela beloppet för den ursprungliga behandlingen. HD anförde här inledningsvis att vårdgivaren fick anses bedriva näringsverksamhet och att patienten var att betrakta som en konsument. Reglerna i exempelvis konsumenttjänstlagen hade därför varit tillämpliga om lagen också hade omfattat behandling av person. Vidare uttalade HD att även om ”konsumenttjänstlagen inte är tillämplig, kan den i vissa avseenden tjäna till vägledning för bedömning av parternas rättigheter och skyldigheter. Denna funktion kan lagen ha också för tandvårdstjänster, i vart fall när den bygger på vad som kan antas ge uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer tillämpliga inom tjänsteområdet.”s. 952