Stycket

140.I ”Malmbergsbagarn” NJA 2009 s. 672 (se avsnitt 1.3.5 och 1.9.4) uttalade HD att frånvaron av lagreglering medför att utfyllande rätt får konstrueras med stöd av lagbestämmelser rörande jämförbara avtalsförhållanden och rättspraxis samt att hänsyn då bör tas till att sådana avtal ofta är internationella. Övergripande kunde dock konstateras att huvudmannen och återförsäljaren har ett gemensamt intresse av att finna avsättning för varorna hos tredje man och att vardera parten därför kan behöva en anpassningstid vid uppsägning från den andra parten och att en återförsäljare kan behöva en viss uppsägningstid även för att få rimlig avkastning på sina investeringar åtminstone när han eller hon saknar rätt till ersättning för sådana nerlagda kostnader. Efter en jämförelse med vad som gäller i andra länder och enligt DCFR — där det kan konstateras att detta var första gången HD nämnde Draft Common Frame of Reference — och med hänsyn till lagstiftningen på andra områden, konstaterade HD att part som säger upp ett återförsäljningsavtal bör vara skyldig att iaktta en skälig uppsägningstid om annat inte är avtalat och att vägledande ”för vad som är skälig uppsägningstid bör i huvudsak vara sådana omständigheter som nämns i IV.E.-2:302 DCFR”. Där anges att hänsyn ska tas till a) den tid kontraktsförhållandet varat, b) gjorda rimliga investeringar, c) den tid det tar att finna ett rimligt alternativ och d) handelsbruk. I det enskilda fallet kom HD fram till att skälig uppsägningstid fick anses vara tre månader. Hänsyn togs här till (1) att återförsäljaren var det väsentligt större företaget, (2) att denne inte bara sålt huvudmannens produkter, (3) att det inte var utrett i vad mån återförsäljaren hade avstått från att sälja andra konkurrerande produkter än de egna, (4) att det var oklart i vilken grad återförsäljaren övergångsvis haft onyttiga marginalkostnader men att det måste antas att bortfallet av huvudmannens produkter medfört ett visst avbräck vilket aktualiserat anskaffandet av en annan motsvarande leverantör samt (5) att huvudmannen haft viss nytta av återförsäljarens marknadsbearbetning.s. 938