Stycket

120.I NJA 2016 s. 73 uttalade sig HD generellt om vissa skillnader som föreligger mellan gäldenärspant, dvs. pant som gäldenären själv har ställt till säkerhet för en fordran som borgenären har på gäldenären, och tredjemanspant, dvs. pant som tredje man ställt till säkerhet för gäldenärens skuld till borgenären. HD anförde bl.a. att ”när en tredje man har ställt pant rör det sig om ett slags borgen på så sätt, att borgenären för den säkrade fordringen kan göra sig betald hos den tredje mannen, dock endast ur panten”. Beträffande syftet med de olika panterna uttalades att ”den typiska avsikten med en gäldenärspant är att förbättra borgenärens möjligheter till betalning av gäldenären” men att tredjemanspantens syfte i allmänhet är främst ”att förskjuta risken för gäldenärens betalningsoförmåga från borgenären till den tredje mannen”. I jämförelse med borgen angavs att när tredjeman ställer säkerhet i form av pant och inte borgen innebär det ”dels en värdemässig begränsning av den risk som han tar beträffande gäldenärens insolvens, dels att borgenären i händelse av konkurrens med den tredje mannens borgenärer får framför dessa göra sig betald ur panten enligt förmånsrättslagens regler”. Bland annat dessa skillnader medförde att uttrycket ”panträtt” i 32 § skuldsaneringslagen (2016:675) inte ansågs omfatta tredjemanspant.s. 931