Stycket

72.I ”Smyckesköpet” NJA 2018 s. 617 avgjordes frågor om bevisbörda och beviskrav när köparen påstod att denne köpt och betalat en vara men lämnat kvar den hos säljaren och där säljaren påstod att varan hade lämnats ut. HD angav här att den part som hävdar att denne infriat sin förpliktelse har bevisbördan för att så är fallet, något som gäller vid penningskulder, varuskulder och andra förpliktelser. En köpare har därför som utgångspunkt bevisbördan för att betalning har skett och en säljare för att varan har lämnats ut. Det beviskrav som ska tilllämpas är här, liksom generellt, att full bevisning som huvudregel ska förebringas. Enligt HD har vidare den som lämnar ett föremål till någon annan, exempelvis en reparatör, bevisbördan för att ett sådant överlämnande har skett. På motsvarande sätt har den som har köpt en vara bevisbördan för att han eller hon har lämnat kvar den hos säljaren för åtgärd eller annat. Om det därför är ostridigt att betalning har skett och det är tvistigt om varan har lämnats ut eller inte har köparen bevisbördan för att han eller hon inte fått ut vara; huvudregeln är ju vid samtidighetsprincipen att om betalning har skett så har också varan lämnats över till köparen. I avgörandet ger HD mot denna bakgrund vissa handfasta råd om hur bevissituationen ska eller bör hanteras i praktiken. Om sålunda köparen betalar utan att få varan, så bör köparen begära en särskild skriftlig bekräftelse — inte ett kvitto som bara är ett bevis på att betalning har skett — på rätten att senare få ut varan och om säljaren levererar varan utan att ha fått betalt bör säljaren begära kvitto på leveransen 2.5 Till vem skall prestation ske (representation, anvisning, deposition, cession, rätt mottagare och legitimerad mottagare) 2.5.1 Samäganderätt I 1 § samäganderättslagen (1904:48 s. 1) anges att ”äro två eller flera samfällt ägare av fastighet eller lös sak, eller tillhör aktie, obligation eller skuldebrev två eller flera samfällt, tillkomme envar av dem viss lott i godset. Lotterna vare för lika räknade, där ej annat förhållande kan visas”. Det anges inte i bestämmelsen hur samägande uppkommer eller när samägande föreligger. Frågan om när ett samägande ska anses föreligga får i stället avgöras av allmänna principer för uppkomsten av ett gemensamt ägande.s. 914