Stycket

87.Den som i en rättegång kräver betalning på grund av ett påstått penninglån (försträckning) har som princip att styrka sitt påstående enligt vad som följer av ”Hakvin och Elvira” NJA 1975 s. 577. Den principen tar dock enligt HD inte sikte på det fallet att det står klart att ett visst belopp har förts över från en person till en annan och det råder oenighet om överföringens innebörd. Som skäl för bevisbördans placering i ”Mammas borgen” NJA 2012 s. 804 framhöll HD bl.a. intresset av att hindra oöverlagda förmögenhetsöverföringar. Domstolen uttalade vidare att en sådan ordning ger större anledning för de inblandade att säkra bevisning. Det skälet gör sig enligt HD gällande även när frågan, som i 2014 års fall, gäller huruvida en överföring av ett belopp har utgjort ett lån eller en gåva. Det anförda innebär således att bevisbördan för att ett mottaget belopp har utgjort en gåva vilar på mottagaren.s. 851