Stycket

16.HD berörde detta påstående genom att konstatera att vissa typer av avtal ingås redan genom konsumentens faktiska handlande, s.k. realavtal. Det kan i dessa fall inte krävas att konsumenten senast vid avtalsingåendet får ett dokument som innehåller standardvillkoren. Däremot krävs att näringsidkaren vidtagit skäliga åtgärder för att uppmärksamma konsumenten på villkoren eller att konsumenten annars haft anledning att vara medveten om villkoren (se t.ex. NJA 1973 s. 674, se Rodhe, SvJT 1979 s. 588 och NJA 1981 s. 323, se Herre SvJT 2005, s. 557 och 628). Så var inte fallet här och patienten var därför inte bunden genom sitt realhandlande. Frågan om inkorporering av de allmänna villkoren på annat sätt behandlas i avsnitt 1.9.1.3. 1.2.2 Passivitet, konkludent handlande och re integra-regeln 1.2.2.1 Passivitet Vid tillkomsten av avtalslagen ansågs det inte möjligt att uttömmande reglera vilken verkan passivitet skulle ha vid ingående av avtal. Lagstiftaren menade att det inte heller var meningsfullt att i avtalslagen införa en allmänt hållen, generell bestämmelse i ämnet. Utöver de bestämmelser som fanns i andra lagar kom därför endast vissa situationer att regleras, medan frågan om verkan av passivitet i övrigt lämnades till rättstillämpningen. Ett antal frågor, utöver de som finns i lagstiftningen, har sedan behandlats i rättstillämpningen. Frågor om passivitet dyker därför emellanåt upp i våra domstolar.s. 830