Närliggande

95.I det enskilda fallet ansågs Frasses handlande utgöra ett tydligt avsteg från vad som måste krävas av en kommersiell aktör och vara så allvarligt att Frasses ålades att ersätta Max för den skada som handlandet orsakat Max. De omständigheter som HD särskilt fäste avseende vid var (1) att Max hade beslutat att flytta sin hamburgerrestaurang till annan plats i Luleå, (2) att Max därför önskade överlåta lokalen till annan men inte till någon som kunde bedriva konkurrerande verksamhet, (3) att Max svikligen förleddes av förvärvaren av lokalen, som då utan Max vetskap ägdes huvudsakligen av Frasses (som också bedrev hamburgerrestaurangverksamhet), att överlåta lokalen trots att avsikten var att därigenom bereda Frasses möjlighet at öppna konkurrerande verksamhet, (4) att Max inte skulle ha ingått avtalet om man känt till de verkliga förhållandena samt att (5) agerandet framstod som kvalificerat otillbörligt och ett tydligt avsteg från vad som måste krävas av en kommersiell aktör. 4.5.1.6 Direktkrav i kontraktskedjor — avtalskrav och utomobligatoriska krav Den som orsakar en sakskada, personskada eller ren förmögenhetsskada kan enligt reglerna i skadeståndslagen bli ersättningsskyldig för de förluster som uppkommer. Utgångspunkten vid sak- och personskada är att den som vållar sådan skada är skyldig att utge ersättning för förlust som drabbat den person som lider den primära sak- eller personskadan men inte är skyldig att utge ersättning för den förlust som tredje man lider till följd av den primära skadan. Undantag gäller bara för särskilda fall (se prop. 1972:5 s. 159).s. 982