Närliggande

2.När det gäller frågan huruvida beviskravet i brottmål, så som det tilllämpas i praktiken, skiljer sig mellan olika brottstyper finns inget enkelt sätt att inhämta kunskap. Om man undersöker saken med traditionell rättsdogmatisk metod och studerar rättspraxis kan man snart konstatera att Högsta domstolen såväl som underrätterna säger i sina domskäl att samma beviskrav skall tillämpas oavsett brottstyp, men frågan är om beviskravet tillämpas så i praktiken. Vad många försvarsadvokater påstår är att domskäl är skrivna som om beviskravet vore lika högt vid alla brottstyper men att beviskravet i praktiken tillämpas på ett differentierat sätt. För att undersöka om detta påstående är sant räcker det inte att studera vad domstolarna säger att de gör. Man måste på något sätt komma åt vad de faktiskt gör. Detta kräver någon annan vetenskaplig metod än traditionell rättsdogmatik. En möjlighet vore att göra en så kallad observationsstudie, där forskaren sitter med vid överläggningar och observerar hur domare resonerar. Denna typ av metod har tillämpats av den norske bevisforskaren Eivind Kolflaath. En annan möjlighet är att göra en kvantitativ studie av en större mängd domar med samma typ av bevisning för att se om frekvensen av fällande respektive friande domar varierar beroende på brottstyp. En sådan studie genomfördes av Andreas Korths-Aspegren i sitt examensarbete på juristprogrammet i Lund med mig som handledare, och vi publicerade tillsammans resultaten från denna studie i en artikel i Svensk Juristtidning 2018.s. 712