NJA 1981 s. 1 (p. 142 ff.); T 853-18, p. 16.
Hänvisas från p. 1 (s. 573)
1.Detta kapitel är tänkt att introducera de två centrala begreppen renskötselrätt och reindriftsrett för läsaren. Dels beskriver kapitlet vilket innehåll renskötselrätten och reindriftsretten anses ha enligt rennäringslagen och reindriftsloven, dels undersöker det om renskötselrättens och reindriftsrettens innehåll kan anses vara uttömmande reglerad genom de två speciallagarna. 2.1 Renskötselrättens innehåll och beroende av rennäringslagen Rennäringslagen (1971:437), RNL, är den svenska speciallag som reglerar renskötselns bedrivande och interna organisering i Sverige. Den innehåller olika bestämmelser om renskötselrätten. I 1 § RNL stadgas att renskötselrätten grundas på urminnes hävd och innebär en rätt för den som är av samisk härkomst (same) att använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar enligt bestämmelserna i rennäringslagen. I 15–25 §§ RNL stadgas i huvudsak att renskötselrätten omfattar a) rätt till renbete, b) rätt att uppföra byggnader och anläggningar som behövs i renskötseln, c) rätt till visst skogsfång, d) rätt att företa renflyttningar och e) rätt att jaga och fiska. Rätten, som i den s.k. Skattefjällsdomen beskrivs som en starkt skyddad bruksrätt av speciellt slag, är av civilrättslig karaktär och omfattas därmed av bl.a. reglerna om egendomsskydd i 2 kap. 15 § regeringsformen.s. 573
2.Frågan om renskötselrätten på ett uttömmande vis regleras genom rennäringslagen har behandlats i olika sammanhang, som i Skattefjällsmålet som gick upp till Högsta domstolen och där frågan om vem som äger Skattefjällen i norra Jämtland prövades. Domstolen kom där fram till att lagen uttömmande reglerar de rättigheter och skyldigheter som renskötselrätten innebär, alltså utom rätten till renbete bl.a. också rätten till jakt och fiske. Drygt tio år senare bekräftades uppfattningen i prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur. Där uttalas att samernas rättigheter, när det gäller att låta sina renar beta över stora områden liksom rätten att jaga och fiska, inte grundas på lagstiftning eller på upplåtelser i särskilda avtal, utan att renskötselrättens utövande är reglerad och preciserad genom den vid varje tid gällande lagstiftningen. I propositionen uttalas även att renskötselrätten i det avseendet anses påminna om äganderätten vilken består även utan lagstiftning men vars innehåll och utövande regleras genom bestämmelser i olika lagar.s. 573
3.Medan Högsta domstolens uttalande och förarbetsuttalandena alltså är samstämmiga, visar domen i det s.k. Spiik-målet, som gick upp till hovrätten 2005, att renskötselrätten har ansetts kunna omfatta mer än vad som följer av rennäringslagens bestämmelser. Renägaren Spiik, som hade åtalats för att i strid med miljöbalken och utan stöd av rennäringslagens reglering av renskötselrätten ha plockat renlav i ett naturreservat för stödutfodring av renar, friades av domstolen. Skälet var att plockning av renlav hade förekommit inom renskötseln. Även i doktrinen anförs den uppfattning som domen i Spiikmålet bygger på och den motiveras med att rättigheter som upparbetas med grund i urminnes hävd gäller vid sidan av den skrivna rätten. 2.2 Reindriftsrettens innehåll och beroende av reindriftsloven Lov 15. Juni 2007 nr. 40 om reindrift (reindriftsloven) är den norska speciallag som reglerar renskötselns bedrivande och interna organisering i Norge. Den innehåller bestämmelser om reindriftsretten, som t.ex. 19–26 §§ vilka i huvuddrag stadgar att den omfattar a) renbetesrätt, b) rätt till årstidsbete, c) rätt att ställa upp anläggningar för renskötsel, d) rätt till flyttleder, e) rätt att ta ut bränsle och trävirke f) rätt att bedriva jakt, fångst och fiske samt e) rätt till terrängkörning. Detta betyder att reindriftsretten omfattar en rad olika bruksrättigheter.s. 573
4.Reindriftsloven anses inte innehålla en uttömmande reglering av innehållet i reindriftsretten. Det följer bl.a. av Brekken-domen (Rt. 1968 s. 394) i vilken Høyesterett kom fram till att de renskötande samerna i målet hade bruksrättigheter som inte fanns stadgade i den dåvarande reindriftsloven. Förklaringen till denna uppfattning uppges vara att reindriftsretten grundar sig på den oskrivna regeln om alders tids bruk för vilket det faktiska bruket har central betydelse vid rättigheters fastställande. 2.3 Övergripande likheter och skillnader mellan svensk och norsk rätt Utifrån genomgången i de föregående avsnitten kan man dra slutsatsen att det finns både likheter och skillnader i fråga om renskötselrättens respektive reindriftsrettens innehåll och beroende av lagstiftning. En likhet består i att både Sverige och Norge har speciallagar med bestämmelser om renskötselrätten och reindriftsretten. En annan består i att speciallagarnas bestämmelser om vilka rättigheter renskötselrätten och reindriftsretten omfattar är likartade. Både renskötselrätten och reindriftsretten omfattar bl.a. rätt till renbete och rätt att uppföra anläggningar som behövs i renskötseln.s. 574
5.I frågan huruvida renskötselrätten och reindriftsretten anses vara uttömmande reglerad genom den nationella rennäringslagstiftningen förekommer dock skillnader. Medan den allmänna uppfattningen inom norsk rätt är att reindriftsloven inte uttömmande reglerar reindriftsrettens innehåll och att rätten därmed inte är beroende av lagstiftningen, har uppfattningen i Sverige under lång tid varit att rennäringslagen uttömmande reglerar renskötselrättens innehåll. I det s.k. Spiik-målet kom hovrätten dock fram till att renskötselrätten omfattade en brukrätt som inte följer av rennäringslagen. Undersökningen visar också att hovrättens slutsats har stöd i rättsvetenskaplig teori.s. 574