Stycket

2.NJA 2013 s. 659 gällde huruvida en ”product manager” B.Ö., som tidigare träffat ett ettårsavtal för huvudmannen, varit behörig att därefter ingå ett treårsavtal med delvis andra villkor. Högsta domstolen anförde att B.Ö. varken var firmatecknare eller hade uppdrag från behörig företrädare att ingå treårsavtalet. Frågan var därför, enligt tredje mans påstående, huruvida B.Ö. hade ställningsfullmakt, toleransfullmakt eller kombinationsfullmakt. Efter att HD kort redogjort för innebörden av nämnda fullmaktstyper skrev HD i p. 12: Den som skapar en befogad tillit hos någon annan, om att han företräds av en behörig person i en viss avtalssituation, kan alltså bli bunden av personens handlande. Detta är en princip som gäller även i andra rättssystem och som avspeglas i olika internationella rättssammanställningar (jfr t.ex. Art.- II.-6:103 (3) Draft Common Frame of Reference). Avgörande är de yttre förhållanden som härrör från huvudmannen och som tredje man har kunnat iaktta (jfr Adlercreutz och Gorton, a.a. s. 172). Vid bedömningen av om tredje man har kunnat hysa en befogad tillit i fråga om att det fanns en behörighet, får hänsyn tas till bl.a. vilket slags avtal det rör sig om, vilken verksamhet det gäller, hur vanligt förekommande avtalstypen är och vilka åtaganden avtalet innebär. Konkret kom HD fram till att tredje man inte kunnat hysa befogad tillit och att B.Ö. därför inte varit behörig. Skälen var att treårsavtalet sammantaget medförde icke obetydliga försämringar för huvudmannen och att huvudmannen, vilket tredje man kände till, kommit att ingå i en annan koncern med en möjlig önskan att avbryta avtalsrelationen.s. 323