1.Först en kort presentation av de två målen.s. 323
2.NJA 2013 s. 659 gällde huruvida en ”product manager” B.Ö., som tidigare träffat ett ettårsavtal för huvudmannen, varit behörig att därefter ingå ett treårsavtal med delvis andra villkor. Högsta domstolen anförde att B.Ö. varken var firmatecknare eller hade uppdrag från behörig företrädare att ingå treårsavtalet. Frågan var därför, enligt tredje mans påstående, huruvida B.Ö. hade ställningsfullmakt, toleransfullmakt eller kombinationsfullmakt. Efter att HD kort redogjort för innebörden av nämnda fullmaktstyper skrev HD i p. 12: Den som skapar en befogad tillit hos någon annan, om att han företräds av en behörig person i en viss avtalssituation, kan alltså bli bunden av personens handlande. Detta är en princip som gäller även i andra rättssystem och som avspeglas i olika internationella rättssammanställningar (jfr t.ex. Art.- II.-6:103 (3) Draft Common Frame of Reference). Avgörande är de yttre förhållanden som härrör från huvudmannen och som tredje man har kunnat iaktta (jfr Adlercreutz och Gorton, a.a. s. 172). Vid bedömningen av om tredje man har kunnat hysa en befogad tillit i fråga om att det fanns en behörighet, får hänsyn tas till bl.a. vilket slags avtal det rör sig om, vilken verksamhet det gäller, hur vanligt förekommande avtalstypen är och vilka åtaganden avtalet innebär. Konkret kom HD fram till att tredje man inte kunnat hysa befogad tillit och att B.Ö. därför inte varit behörig. Skälen var att treårsavtalet sammantaget medförde icke obetydliga försämringar för huvudmannen och att huvudmannen, vilket tredje man kände till, kommit att ingå i en annan koncern med en möjlig önskan att avbryta avtalsrelationen.s. 323
3.I NJA 2014 s. 684, som gällde ett förlikningsavtal träffat av en divisionschef, utvecklade HD 2013 års prejudikat. De kortfattade domskälen där ersattes nu av en fyllig utläggning om vad den nya tillitsgrundade fullmakten stöder sig på och hur den är utformad.s. 324
4.HD anförde bl.a. att fullmakten i avtalslagens motiv ses som en av huvudmannen till tredje man riktad viljeförklaring genom vilken huvudmannen tar på sig följderna av fullmäktigens rättshandlande i hans namn och för hans räkning (p. 9), att allmänna principer om viljeförklaringar är tillämpliga (p. 10), att en fullmakt därför kan tillkomma genom konkludent handlande (p. 10) samt att bundenhet kan uppkomma inte bara med stöd av en viljeförklaring från huvudmannen utan även med stöd av tredje mans befogade tillit (p. 13).s. 324
5.HD fortsatte med att det ska föreligga en faktisk tillit (p. 14), att de omständigheter som grundar tilliten på ett relevant sätt ska kunna knytas till huvudmannen (p. 17 f.), att huvudmannen ska ha haft erforderlig insikt om att omständigheterna kunde föranleda en tredje man att hysa befogad tillit i behörighetshänseende, varvid HD hänvisade till 19 § men även 6 § andra stycket avtalslagen (p. 19), att oaktsamhet hos huvudmannen i regel inte är tillräcklig för att huvudmannen ska bli bunden (p. 20) samt att huvudmannen ska ha haft möjlighet att förhindra att missförståndssituationen uppstod (p. 21).s. 324
6.I domen 2014 har HD rört ihop olika företeelser som bör hållas isär. Domen 2013 behöver inte läsas på det sätt som HD utvecklade 2014.s. 324