Jfr vad Kurt Grönfors skrivit om att huvudmannens bundenhet vid kombinationsfullmakt utgör en sanktion mot huvudmannens underlåtenhet att reagera, Avtalslagen, 5 uppl. 2016 s. 159 f. och 162 f. — I NJA 2014 s. 684 var det inte visat att huvudmannen Solar hade kännedom om att dess divisionschef förhandlade om ett förlikningsavtal och gjorde upp om detta innan tredje man underrättade Solars VD om uppgörelsen. Denne meddelade då inom några dagar att Solar skulle undersöka saken närmare och återkom sedan med beskedet att Solar inte ansåg sig bundet. Reklamation gavs därmed utan oskäligt uppehåll.
Hänvisas från p. 3 (s. 331)
1.HD:s lära i NJA 2014 s. 684 om tillitsgrundad fullmakt bör upplösas i sina beståndsdelar. Befogad tillit till huvudmannens viljeförklaring eller beteende ska skyddas enligt 10 § och 32 § första stycket avtalslagen oavsett om huvudmannen hade någon insikt om att ett missförstånd kunde uppkomma och utan något krav på efterföljande passivitet på huvudmannens sida. Obefogad tillit ska skyddas enligt 6 § andra stycket och 19 § avtalslagen, när huvudmannen har haft relevant inblandning i händelseförloppet och måste inse eller har särskild anledning att inse tredje mans missuppfattning och risken för att denne inrättar sig efter sin missuppfattning, om huvudmannen underlåter att inom skälig tid undanröja missuppfattningen trots att han kunnat göra det.s. 330
2.Det första typfallet kan naturligtvis kallas tillitsfullmakt eller tillitsgrundad fullmakt, eftersom bundenheten bygger på tillitsteorin bakom 32 § första stycket avtalslagen. Men det är ju ingen som bryr sig om att kalla ett anbud, som i strid mot avsändarens vilja tolkas i enlighet med mottagarens befogade uppfattning, för ett tillitsanbud. Så behövs termen?s. 331
3.När bundenhet uppkommer med stöd av en underlåten reklamation i enlighet med 6 § andra stycket eller 19 § bör termen tillitsgrundad fullmakt vara utesluten, eftersom tredje mans tillit då var obefogad. Det handlar om en klargörandeplikt byggd på kunskap eller närapå kunskap och på illojalitet respektive klandervärdhet på huvudmannens sida utan att någon bedömning behöver göras av vilka befogade slutsatser tredje man kan dra av huvudmannens passivitet. Sammanfallandet av obefogad tillit hos tredje man och huvudmannens klandervärda passivitet kan fångas med termen passivitetsfullmakt,men viktigare är att domstolarna konkret anger de omständigheter som varit avgörande.s. 331
4.De olika fullmaktstermerna utgör inte rättsfakta i 17 kap. 3 § rättegångsbalkens mening. Det är de faktiska omständigheterna som ska åberopas, medan iura novit curia.s. 331
5.Avslutningsvis kan nämnas att jag i referatet Reform av de nordiska avtalslagarna, publicerad i förhandlingarna från det Nordiska Juristmötet 1990 s. 247 ff. på s. 272 f., föreslog att andra kapitlet i en reformerad avtalslag (som då var aktuell) av pedagogiska skäl kunde vändas fram och bak så att det i 10 § angavs att fullmakt föreligger a) om huvudmannen gett någon uppdrag att företa rättshandlingen i huvudmannens namn, b) om huvudmannen lämnat särskild skriftlig handling avsedd att visas upp för tredje man, c) om huvudmannen annonserat att någon har fullmakt, d) om någon genom avtal med huvudmannen har en ställning som enligt lag eller sedvana ger fullmakt, e) om huvudmannen under en tid och synbart för tredje man har godtagit att någon handlar i hans namn (toleransfullmakt), f) om huvudmannen eljest betett sig på ett sätt som är ägnat att ge tredje man ett befogat intryck av att fullmakt finns (beteendefullmakt) eller g) om huvudmannen haft särskild anledning att anta att någon, som tidigare haft fullmakt eller har viss bestämd anknytning till huvudmannen, kommer att handla i hans namn med viss tredje man och huvudmannen inte meddelar tredje mannen att fullmakt för rättshandlingen saknas (passivitetsfullmakt). Därefter hävdades i referatet att återkallelsereglerna skulle kunna förenklas och bara ange att en fullmakt kan återkallas på det sätt som den meddelats och alltid genom en underrättelse till tredje man jämte nuvarande dödningsbestämmelse samt att reglerna i 11 och 20 §§ om verkan av att befogenheten överskrids kan sammanslås.s. 331
6.I enlighet med vad jag skrivit i SvJT 2019 s. 225 ff. om avtalslagens fullmaktsteori vore det än klarare om 10 § fick ange att uppdrag att handla i huvudmannens namn ger motsvarande fullmakt (behörighet), att 11 § fick innehålla olika legitimerande omständigheter (b–f ovan) av betydelse när uppdraget överskrids, att 13 § fick ange hur fullmakter återkallas och att 14 § fick innehålla en motsvarighet till nuvarande 19 §.s. 332