Det finns anledning att notera att HD inte uttalade sig om när käranden måste påstå ett försträckningsavtal för att få framgång med sitt återkrav. Om käranden nöjer sig med att påstå att inget särskilt blev sagt — svaranden behövde pengar och därvid blev det — så kan inte rimligen rättsfallet stå i vägen för att talan skall bifallas ifall svaranden inte påstår något slags fång. Och påstår svaranden ett fång — exempelvis skuldbetalning (då påståendet egentligen går ut på att svaranden har en fordring hos käranden, se not 10 ovan) — så kan inte rimligen svarandens bevisskyldighet för den påstådda fordringen påverkas av det rör sig om en svarandeinvändning. Partsställningen har ju ingen betydelse för bevisskyldigheten (se beträffande fordringspåstående ”Independent III” NJA 2016 s. 933 p. 19). Att betalningen kan utgöra ett bevis för att svaranden har den påstådda fordringen (jfr vid not 15 ovan) är en annan sak.
Hänvisas från p. 3 (s. 303)
Det finns anledning att notera att HD inte uttalade sig om när käranden måste påstå ett försträckningsavtal för att få framgång med sitt återkrav. Om käranden nöjer sig med att påstå att inget särskilt blev sagt — svaranden behövde pengar och därvid blev det — så kan inte rimligen rättsfallet stå i vägen för att talan skall bifallas ifall svaranden inte påstår något slags fång. Och påstår svaranden ett fång — exempelvis skuldbetalning (då påståendet egentligen går ut på att svaranden har en fordring hos käranden, se not 10 ovan) — så kan inte rimligen svarandens bevisskyldighet för den påstådda fordringen påverkas av det rör sig om en svarandeinvändning. Partsställningen har ju ingen betydelse för bevisskyldigheten (se beträffande fordringspåstående ”Independent III” NJA 2016 s. 933 p. 19). Att betalningen kan utgöra ett bevis för att svaranden har den påstådda fordringen (jfr vid not 15 ovan) är en annan sak.s. 303