Citat i kontext

Närliggande

Fotnot 22

Se exempelvis i ”Klädpartiet och avräkningen” NJA 2009 s. 64. Hardenberger (SvJT 2019 s. 705) menar att uttalandet är ett uttryck för en sedan länge etablerad bevisbördeprincip. Men i dess extensiva tolkning (se det följande) rymmer det ett materiellt element, nämligen att käranden måste påstå och visa att det rör sig om en försträckning. Den tolkningen förutsätter en materiell regel av innebörd att ett försträckningsavtal är nödvändigt för att en återkravsrätt skall föreligga. Det är direkt oförenligt med den huvudregel som kommer till uttryck i bl.a. ”Tryckerimomsen”. Ett försträckningsavtal som nödvändig förutsättning för en återkravsrätt måste vidare bygga på att överföringen som sådan medför förlust av rätten till inte bara det överförda som sådant utan också till vad som träder i dess ställe innefattande dess värde. Men en sådan materiell regel är enligt min mening inte tänkbar. Se särskilt not 48 nedan.

Hänvisas från p. 3 (s. 303)

3.När det gäller återkrav grundat på ett försträckningspåstående har ”Hakvin och Elvira” NJA 1975 s. 577 fått ett enligt min mening alltför stort genomslag. HD uttalade i det fallet ”att det i en rättegång om betalning på grund av försträckning otvivelaktigt i princip åligger borgenären att styrka att en försträckning ägt rum.” Uttalandet återkommer i olika sammanhang, närmast som ett mantra. Det är i sak inte oriktigt, men utan närmare förklarat besvärande oklart. Man kan tolka det så, att det bara bekräftar den givna utgångspunkten att den som påstår ett avtal har att styrka vad som påstås. Man kan också förstå uttalandet på det sättet, att den som påstår en medelsöverföring har bevisbördan för det. Men dessvärre har avgörandet också ansetts ge stöd för att den som hävdar ett återkrav inte bara har bevisbördan för att en överföring har skett utan också har att påstå och visa att ett försträckningsavtal har ingåtts. Detta är enligt min mening en otillåtet extensiv tolkning. Med den tolkningen undandrar sig uttolkaren att, på det sätt som god juridisk metod kräver, ta ställning till vilken prövningsordning som följer av den materiella rätten (under antagande av adekvata partspåståenden) vid situationer av det diskuterade slaget.s. 303