Jfr NJA 1998 s. 829 samt Peter Westberg, Civilrättskipning, andra upplagan, 2013, s. 292 samt Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 218. 1 5 Se t.ex. NJA 2011 s. 241. 16 Jfr Per Olof Ekelöf m.fl. Rättegång V, sjunde upplagan, 1998, s. 38 not 74 och Magnus Widebäck m.fl., Tvistemålsprocessen I, femte upplagan, 2016, s. 102 f. 17 Jfr Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 590 och Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 218 f. 18 Se NJA 2014 s. 651, stycke 6 och 7 samt Per Olof Ekelöf m.fl. Rättegång IV, sjunde upplagan, 2009, s. 266. Jfr Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 590 och Lars Heuman i JT 1989–90 s. 22 f. 19 Se Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 590. 20 Se Per Olof Ekelöf m.fl. Rättegång IV, sjunde upplagan, 2009, s. 267 och Lars Heuman i JT 1989–90 s. 24. 2 1 Se Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 591. 22 Jfr Bengt Lindell, Civilprocessrätt, fjärde upplagan, 2017, s. 383 f. 23 Se Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk, SOU 1938:44, s. 432. 24 Se Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 216 f., Samuel Rudvall i Till minnet av Södra Roslags Tingsrätt, 2007, s. 149 och Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 589 f. 25 Se Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 216 och Samuel Rudvall i Till minnet av Södra Roslags Tingsrätt, 2007, s. 156. 2 6 Se Samuel Rudvall i Till minnet av Södra Roslags Tingsrätt, 2007, s. 154. 27 Jfr Per Olof Ekelöf m.fl. Rättegång IV, sjunde upplagan, 2009, s. 265. 28 Avgörandet meddelades dock innan de aktuella uttalandena i doktrinen gjordes. 29 Se Svea Hovrätts beslut den 10 september 2001 i mål nr Ö 5508-01. Svea hovrätt fastställde Uppsala tingsrätts beslut den 29 juni 2001 i mål nr T 3834-00. 30 Jfr Samuel Rudvall i Till minnet av Södra Roslags Tingsrätt, 2007, s. 154. 3 1 Jfr 42 kapitlet 2 § 2 punkten rättegångsbalken. 32 Jfr NJA 2002 s. 41. 33 Se 35 kap 3 § rättegångsbalken och Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken (21 oktober 2019, Zeteo), kommentaren till 38 kapitlet 2 §. 34 Jfr 42 kapitlet 2 § 3 punkten rättegångsbalken. 35 Se prop. 1986/87:89 s. 190 och Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång V, åttonde upplagan, 2011, s. 38. 36 Se not 29. 3 7 Jfr Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 611. 3 8 Se Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 222 ff. 39 Jfr Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 591. 4 0 Se Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 589 och Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 217. 41 Jfr Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 221. 42 Jfr 42 kapitlet 2 och 7 §§ rättegångsbalken. 43 Se avsnitt 3.1 ovan. 4 4 Se not 29. 4 5 Se Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk, SOU 1938:44 s. 446 f., Samuel Rudvall i Till minnet av Södra Roslags Tingsrätt, 2007, s. 143 f. och Bengt Lindell, Civilprocessrätt, fjärde upplagan, 2017, s. 355, not 101. 46 Se Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk, SOU 1938:44 s. 447. 47 Se Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken (16 oktober 2019, Zeteo), kommentaren till 42 kapitlet 8 §, Bengt Lindell, Civilprocessrätt, fjärde upplagan, 2017, s. 355, Lars Perhard i JT 2007–08 s. 399, not 19 och Per Henrik Lindblom i SvJT 1996 s. 820. 48 Editionsförhör är inte ett adekvat begrepp eftersom det aktuella förhöret inte äger rum inom ramen för ett processuellt editionsförfarande, utan i anslutning till upplysningsplikten. 49 Se Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk, SOU 1938:44 s. 415, där det framhålls att förhöret ”kan avse icke blott huruvida den hörde innehar viss uppgiven handling utan även vilka handlingar han innehar, som kunna vara av betydelse i målet” (min understrykning). Se även Natanael Gärde m.fl., Nya Rättegångsbalken, 1949, s. 533, Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken (16 oktober 2019, Zeteo), kommentaren till 38 kapitlet 4 §, Hovrätten för nedre Norrlands beslut den 31 januari 2001 i mål nr Ö 563-00 och Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 225. 50 Lagtexten föreskriver att ”För prövning av frågan må förhör hållas med honom” (min understrykning). Jfr Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång I, nionde upplagan, 2016, s. 55 f. 5 1 Se 9 kapitlet 7 § rättegångsbalken och Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken (16 oktober 2019, Zeteo), kommentaren till 38 kapitlet 4 § och Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk, SOU 1938:44 s. 415. 52 Se 15 kapitlet 2 § brottsbalken. Se även 15 kap 4 § 1 stycket brottsbalken. 53 Se Peter Westberg, Civilrättskipning, andra upplagan, 2013, s. 293 och Lars Heuman i Vänbok till Bertil Södermark, 2009, s. 225. 5 4 Se Rune Lavin, Viteslagstiftningen — En kommentar, (16 oktober 2019, Zeteo), kommentaren till 6 § lag (1985:206) om viten. 55 Vite får dock inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet, se 2 § 2 stycket lag (1985:206) om viten. 56 Jfr Peter Westberg, Civilrättskipning, andra upplagan, 2013, s. 292. 57 Jfr Peter Westberg i Festskrift till Per Ole Träskman, 2011, s. 503. 5 8 Se Peter Westberg i Festskrift till Per Ole Träskman, 2011, s. 503. 59 Jfr Fredrik Jorstadius i JT 2010–11 s. 852. 6 0 Se Peter Westberg, Civilrättskipning, andra upplagan, 2013, s. 289 f. 61 Se Peter Westberg, Civilrättskipning, andra upplagan, 2013, s. 289 f. Undantag från principen gäller för immaterialrättsliga intrångsmål. 62 Jfr Bengt Lindell, Civilprocessrätt, fjärde upplagan, 2017, s. 383 och Peter Westberg, Civilrättskipning, andra upplagan, 2013, s. 292. 63 Jfr Bengt Lindell, Civilprocessrätt, fjärde upplagan, 2017, s. 383, not 196 där Lindell framhåller att det kan betvivlas om uppgiftsskyldigheten gäller i dispositiva tvistemål då parterna ansvarar för bevisningen i dessa mål. 64 Se Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 66 ff. och redogörelsen för olika system för informationsanskaffning. 65 Jfr Magdalena Berg, Edition av handlingar i skiljetvister, publicerad på InfoTorg Juridik den 11 februari 2013. 66 Jfr Peter Westberg i Festskrift till Per Ole Träskman, 2011, s. 515. 6 7 Jfr Lars Perhard i JT 2007–08 s. 399, not 19. 68 Jfr Peter Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, första upplagan, 2010, s. 31 f. och Per Henrik Lindblom i Festskrift till Ulla Jacobsson, 1991, s. 156. 69 Jfr Per Henrik Lindblom i Festskrift till Ulla Jacobsson, 1991, s. 156. 70 Jfr Per Henrik Lindblom i Festskrift till Ulla Jacobsson, 1991, s. 157 f.
Hänvisas från p. 9 (s. 262)
9.Det sagda innebär att uppgiftsskyldigheten även omfattar elektroniskt lagrade dokument som är möjliga att skriva ut. Däremot omfattar uppgiftsskyldigheten inte skriftliga handlingar som exempelvis fotografier, kartor och sakkunnigutlåtanden eftersom dessa handlingar avser andra bevismedel än skriftliga bevis (syn respektive sakkunnigbevisning, se kapitel 39 respektive 40 i rättegångsbalken). Ej heller omfattar uppgiftsskyldigheten uppgift om potentiella vitten. Det innebär att uppgiftssökanden har bättre möjlighet få information om, och sedermera anskaffa, skriftliga bevis än exempelvis fotografier, kartor, sakkunnigutlåtanden och uppgift om potentiella vittnen. Varför lagstiftaren valt att göra just skriftliga bevis mer åtkomliga för motparten än andra bevis är oklart, men det kan enligt min mening vara lämpligt att genomföra en översyn av regleringen för att göra informationsåtkomsten oberoende av vilket bevismedel informationen är knuten till. 3.3 Kravet på att bevisen ska innehas Uppgiftsskyldigheten omfattar endast de skriftliga bevis som innehas av uppgiftssvaranden. Även detta rekvisit bör ha samma betydelse som motsvarande rekvisit i bestämmelsen avseende processuell editionsplikt i 38 kapitlet 2 § rättegångsbalken. Följaktligen anses uppgiftssvaranden inneha en handling som denne har i sin besittning och äger eller annars har rätt att bestämma hur den ska användas. En anställd på ett bolag anses alltså inte inneha bolagets handlingar, utan i stället anses bolaget inneha handlingar det äger eller annars har rätt att bestämma hur de ska användas.s. 262