1.4.1 Europakonventionen och skadeståndsrätten En möjlig grund för ett krav på kompensation är Europakonventionen för de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Europakonventionen införlivades i svensk lag genom SFS 1994:1219. Någon skadeståndssanktion kopplades emellertid inte på Europakonventionen i den svenska lagstiftningen. Genom en serie avgöranden från HD har emellertid Europakonventionen fått en betydande inverkan på skadeståndsrätten vilket nu också återspeglas i en ny regel i skadeståndslagen. Skadeståndsrätten har varit en katalysator för det svenska rättighetsskyddet. Några centrala rättsfall kan nämnas.s. 1201
2.I NJA 2005 s. 462 (Finanschefen på ICS; oftare kallad ”Lundgrendomen”) klargjordes att staten kunde ådra sig ett skadeståndsansvar med direkt stöd i Europakonventionens regelverk. I fallet hade en persons rätt till en rättvis rättegång, som skyddas genom konventionens art. 6, kränkts. HD konstaterade att skadeståndslagen inte medgav någon rätt till ideellt skadestånd för rättighetsöverträdelsen. Istället tog HD stöd i Europakonventionens art. 13 (rätten till effektiva rättsmedel) och konstaterade att en sådan rätt skulle tillkomma den enskilda direkt grundad på konventionen. Genom avgörandet klargjordes att överträdelser av Europakonventionens normer kan utgöra en självständig skadeståndsrättslig ansvarsgrund.s. 1201
3.I NJA 2009 s. 463 (Kommunens olagliga frihetsberövande) konstaterade HD att även kommuner kan ådra sig skadeståndsansvar vid bristande uppfyllelse av skyldigheten att efterkomma Europakonventionens krav. Härvid fäste HD vikt vid att ansvarsfördelningen vid en konventionskränkning, utifrån de överväganden som ligger bakom skadeståndslagens bestämmelser om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning, skulle spegla lagens systematik.s. 1201
4.I NJA 2007 s. 747 (Trygg Hansas filmning) fann HD däremot att privaträttsliga rättssubjekt, i fallet ett försäkringsbolag, inte kunde ådra sig skadeståndsansvar direkt grundat på Europakonventionen. HD uttalade att det i fråga om skadeståndsansvar mellan enskilda ställde sig annorlunda än i sådana fall som rör statens skadeståndsansvar vid en konventionskränkning. Med hänsyn till det centrala rättsstatliga värdet av förutsebarhet ansåg HD att övervägande skäl talade mot att ålägga en enskild part skadeståndsansvar med direkt tilllämpning av konventionen. Domstolen upprepade dock, vilket uttrycktes även i NJA 2007 s. 295, att det kan finnas anledning att göra fördragskonforma tolkningar av de ”vanliga” skadeståndsreglerna, framför allt skadeståndslagens regler.s. 1201
5.I NJA 2015 s. 899 (Byggnads) prövades åter om ett privaträttsligt rättssubjekt kunde hållas skadeståndsansvarigt. I det senare fallet anförde käranden i målet att en facklig stridsåtgärd borde grunda skadeståndsansvar. HD fann att Byggnads inte kunde jämställas med stat eller kommun på så sätt att fackförbundet kunde bli skadeståndsskyldigt direkt grundat på Europakonventionen. Om den enskilda agerat på ett rättighetskränkande sätt och därmed orsakat en ren förmögenhetsskada kan emellertid, klargjorde HD, skadeståndsskyldighet i vissa situationer uppkomma med stöd av de allmänna principer om ”kvalificerad otillbörlighet” som genom HD:s rättsbildning (se NJA 2005 s. 608, Maxmålet, NJA 2014 s. 877, Processbolaget, och NJA 2015 s. 512, Stilo-fåtöljen) utvecklats som en självständig ansvarsgrund vid ren förmögenhetsskada.s. 1202
6.Utvecklingen av en Europakonventionsgrundad skadeståndsskyldighet för det allmänna var föremål för en statlig utredning vars betänkande överlämnades 2010 (Skadestånd och Europakonventionen, SOU 2010:87). Utredningen innehöll bl.a. ett förslag på en ny regel i skadeståndslagen. Det dröjde ytterligare åtta år innan en lagändring genomfördes 2018.s. 1202
7.I 3 kap. 4 § 1 st. skadeståndslagen stadgas numer följande. ”Staten eller en kommun ska ersätta personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada och skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 §, om skadan uppkommit till följd av att den skadelidandes rättigheter enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har överträtts från statens eller kommunens sida, och annan ideell skada som uppkommit till följd av en sådan rättighetsöverträdelse.” 4.2 Betydelse i förevarande situation Det är svårt att överblicka vilka potentiella konventionsgrundade anspråk som skulle kunna uppkomma eller ha uppkommit till följd av de åtgärder som vidtagits. Det är uppenbart att vissa beslut aktualiserar flera av de fri- och rättigheter som skyddas. Närmast till hands ligger egendomsskyddet i artikel 1, första tilläggsprotokollet, som ger ett vidsträckt skydd. Även andra artiklar kan komma i spel. Inskränkningarna i mötesfriheten får betydelse för flera av konventionens artiklar, t.ex. för religionsfriheten när gudstjänster eller andra religiösa sammankomster påverkas. Europakonventionen innehåller emellertid i olika avseenden möjligheter för staterna att inskränka fri- och rättigheter. Det går inte i nuläget att säga att någon av de åtgärder som hitintills har vidtagits av staten skulle utgöra en konventionsöverträdelse.s. 1202
8.Konventionsperspektivet har icke desto mindre relevans i den nuvarande ersättningsdiskussionen. Det är inte ovanligt att rättighetsöverträdelser framträder senare i en händelseutveckling som inledningsvis präglas av mer eller mindre akuta ställningstaganden. Europakonventionen och den skadeståndssanktion som kopplats på konventionen kan vidare hållas i åtanke i diskussionen om andra åtgärder. Det har t.ex. förekommit förslag i den allmänna debatten på att smittspårning ska kunna göras med hjälp av digital teknik, vilket aktualiserar regeln om privatlivsskydd i artikel 8. 5 Ansvar för kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter 2:s. 1203