Stycket

3.Givet den rimliga utgångspunkten — och den i rättsordningen solitt förankrade principen — att samtycke spelar en viktig roll i både sociala och rättsliga relationer, så intar de avtalsgrundade pactum turpe-fallen en särställning. Avtalsrekvisitet bör därför tillämpas strikt. Det som bedöms vara ett avtal kan potentiellt vara ett pactum turpe, medan andra relationer — såsom anspråket i NJA 2008 s. 861 — inte kan utgöra ett sådant. En diskussion rörande omoraliska utomobligatoriska anspråks rättsliga behandling torde visserligen kunna hämta en betydande mängd material från de mer renodlade fallen, men det är långt från säkert att generella analogislut därmed kan göras. 3.2 Ett otillbörlighetsrekvisit Tillämpningen av pactum turpe kräver att överenskommelsen är att anse som otillbörlig antingen på rättslig eller moralisk grund. Rekvisitet är centralt men också svårast att formalisera och tillämpa. Svårigheten består främst i att identifiera en lämplig moralisk måttstock. HD och hovrätterna verkar även vara öppna för att otillbörligheten, vare sig den är rättslig eller moralisk till sin natur, kan återfinnas på flera platser och förstås på olika sätt.s. 964