Stycket

5.HD har flera gånger konstaterat att svensk domstol är behörig om det föreligger ett ”svenskt rättsskipningsintresse”, och att parallellismens betydelse i Sverige är begränsad. Särskilt tydligt framgår den rättssatsen av NJA 2016 s. 779. I målet var frågan om svensk domstol var behörig att ta upp en svensk banks talan mot en i Monaco bosatt gäldenär. Tvisteföremålet var 20 miljoner kronor till följd av ett kreditavtal. Både tingsrätten och hovrätten menade att förmögenhetsforumregeln i 10 kap. 3 § RB analogt kunde grunda svensk domstols behörighet. Förmögenhetsforumregeln i 10 kap. 3 § RB stadgar att ”[d]en som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egendom, må han sökas där egendomen finnes”. HD har i sin praxis slagit fast dels att det är käranden som har bevisbördan för att svaranden har behörighetsgrundande egendom, dels att den behörighetsgrundande egendomen måste ha ett värde som inte bara är symboliskt. I det aktuella fallet var det inte visat att svaranden hade mer än 888 kr på ett konto hos en svensk bank. Båda underrättsinstanserna menade att 888 kr kunde vara en tillräcklig summa för att låta tillämpa 10 kap. 3 § RB och att svensk domstol därför kunde grunda behörighet på den omständigheten. Högsta domstolen menade dock att 888 kr enbart var en symbolisk summa i förhållande till tvisteföremålet på 20 miljoner kr. Enligt HD spelade detta dock inte någon större roll vid avgörandet om svensk domstol var behörig, eftersom tvisten hade en stark anknytning till Sverige. Som anknytningsfaktorer nämns i HD:s domskäl särskilt att svaranden hade gått i borgen för ett svenskt aktiebolag, att det var en svensk bank och att kreditavtalet även i övrigt hade stark anknytning till Sverige.s. 933