1.Om en återinförd första kammare av liknande snitt som den gamla är vägen framåt kan man låta vara osagt, men Göran Lysén har hursomhelst inlett en intressant diskussion genom att lyfta blicken och sätta fokus på de övergripande dragen i konstitutionen snarare än detaljerna. Kanske ligger också det mest intressanta i detta perspektivskifte från enskildheter till helheten. Göran Lysén förvånas i sin artikel över 1974 års regeringsforms (RF) undermålighet vad gäller individuellt rättighetsskydd, trots Sveriges goda förutsättningar på området, bl.a. långvarig fred och en utvecklad rättsstat.Men kanske är förvåningen spelad? För det är väl ingen hemlighet att t.ex. det svaga rättighetsskyddet och den mycket starka betoningen av folksuveränitet inte var någon lagstiftningsmässig olyckshändelse, utan resultatet av en målmedveten politisk inriktning. I regeringens utredningsdirektiv till Grundlagsberedningen från 1966 framgår bl.a. att den nya grundlagen helt ska vila på folksuveränitetens grund. I propositionen framhålls vidare att den nya grundlagen ”[helt] bryter […] med det maktdelningssystem, som från början präglade 1809 års RF”.s. 864
2.De reformer som har gjorts sedan RF:s ikraftträdande, t.ex. 1976 (Fri- och rättighetsutredningen, SOU 1975:75), 1979 (Rättighetsskyddsutredningen, SOU 1978:34) och 2011 (Grundlagsutredningen, SOU 2008:125), ger ibland intryck av att mer än att försöka reformera grundlagen egentligen vilja skapa en annan grundlag, besjälad av en annan grundtanke. Det ständiga reformerandet — i huvudsak främmande för andra länders grundlagar — antyder behov av en genomgripande reform som kan lösa den grundläggande frågan om maktdelning kontra folksuveränitet. Den frågan rymmer t.ex. frågorna om förhållandet mellan individuella rättigheter och majoritetsvilja samt mellan domstolar och lagstiftare, liksom frågan om ”extern input” i regeringsbildningen och riksdagens arbete, som Göran Lysén också tar upp i sin artikel. 1974 års RF var principiellt ärlig såtillvida att den inte ryggade för att tydligt välja bland dessa avvägningar. Om man emellertid vill träffa andra och nya val kan man nog finna att 1974 års RF är dåligt ägnad som ram för detta.s. 864
3.Det är kanske rättvist att säga att från 1809 och fram till ungefär andra världskriget präglades svenskt rättsligt och konstitutionellt tänkande av det liberala rättsstatsbegreppet, och att så återigen är fallet sedan ungefär 1990. I efterhand framstår decennierna däremellan, då RF kom till, mer än något annat som ett idéhistoriskt undantags. 865