Stycket

2.De reformer som har gjorts sedan RF:s ikraftträdande, t.ex. 1976 (Fri- och rättighetsutredningen, SOU 1975:75), 1979 (Rättighetsskyddsutredningen, SOU 1978:34) och 2011 (Grundlagsutredningen, SOU 2008:125), ger ibland intryck av att mer än att försöka reformera grundlagen egentligen vilja skapa en annan grundlag, besjälad av en annan grundtanke. Det ständiga reformerandet — i huvudsak främmande för andra länders grundlagar — antyder behov av en genomgripande reform som kan lösa den grundläggande frågan om maktdelning kontra folksuveränitet. Den frågan rymmer t.ex. frågorna om förhållandet mellan individuella rättigheter och majoritetsvilja samt mellan domstolar och lagstiftare, liksom frågan om ”extern input” i regeringsbildningen och riksdagens arbete, som Göran Lysén också tar upp i sin artikel. 1974 års RF var principiellt ärlig såtillvida att den inte ryggade för att tydligt välja bland dessa avvägningar. Om man emellertid vill träffa andra och nya val kan man nog finna att 1974 års RF är dåligt ägnad som ram för detta.s. 864