Närliggande

12.I ”Vägmaterialet” säger HD alls inte att det rör sig om ett undantagsfall. Troligen utgick HD i det fallet från att skiljemän var behöriga att avgöra alla utomobligatoriska krav med anknytning till det avtal vari skiljeklausulen ingick under förutsättning att kärandens alla anspråk avgjordes inom ramen för ett sammanhållet förfarande. I ”Tupperware” förvandlas denna rättssats till ett undantag. Rättssatsen utsläcks inte helt med motivering att HD i ”Vägmaterialet” med orätt ansett det legala kravet vara uppfyllt. Man kan tycka att det hade varit en följdriktig motivering. 4.3 Framförda argument i NJA 2017 s. 226 (”Avräkningsavtalet”) I NJA 2017 s. 226 (”Avräkningsmaterialet”) upprepade HD den grundläggande uppfattningen att det legala identifieringskravet begränsar ett skiljeavtals räckvidd. Med tanke på fall då åberopade omständigheter hänför sig till ett annat rättsförhållande än det som skiljeklausulen avser ansåg HD att det fanns goda skäl för att upprätthålla grundsatsen i ”Tupperware”. Denna uttrycktes åter så att förekomsten av ett samband inte annat än i vissa särskilda fall och under mycket speciella förhållanden kan föranleda att klausulen utsträcks till andra rättsförhållanden. Av intresse är den motivering som anges i ”Avräkningsavtalet”. Det rör sig om tre argument och inte om en sådan begreppsmässig analys som fördes fram i ”Tupperware”.s. 542