Rättsfall

NJA 2017 s. 226

Citera

NJA 2017 s. 226

BibTeX

@misc{nja-2017-s-226,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2017 s. 226}},
  year         = {2017},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

7 hänvisningar i 5 artiklar · 7 stycken/fotnoter

En kommentar till ”Husqvarnas skiljeavtal” NJA 2023 s. 4371 hänvisning

Lars Edlund · SvJT 2024 s. 538–542 · 1 ställe

Däremot ska avsaknaden av en hänvisning till ett tidigare rättsfall inte tolkas motsatsvis, dvs. att avsaknaden skulle innebära ett avståndstagande från ett tidigare avgörande. Om HD verkligen avser att tydligt avgränsa betydelsen av ett tidigare avgörande sker det öppet. Ett närliggande exempel finns i ”Tupperware” NJA 2010 s. 734 (jfr även ”Avräkningsavtalet” NJA 2017 s. 226) om handläggningen av utomobligatoriska anspråk i skiljeförfaranden, där det tidigare avgörandet ”Vägmaterialet” NJA 2007 s. 475 nyanserades.Om tolkningsprinciper för skiljeavtal · p. 4 · s. 539

”Husqvarnas skiljeavtal” — replik till en kommentar1 hänvisning

Jacob Frank · SvJT 2024 s. 543–551 · 1 ställe

Belgor p. 13. Det faktum att den närmare innebörden eller omfattningen av skiljedomsklausulen i ett kommersiellt avtal sällan eller aldrig diskuteras mellan parterna vid förhandlingarna har medfört att de ofta omnämns som ”midnight clauses” i internationell doktrin (se Relden & Frank s. 72). 1 1 Belgor p. 14. Samma skäl åberopades till stöd för en generös tillämpning av lagens identifikationskrav i Belgor. 12 Heuman, s. 547 samt Relden & Frank s. 71 ff. 13 Edlund, avsnitt 3. 14 Edlund, avsnitt 3. 15 Edlund har ju trots allt suttit ett bra tag i HD. Se dock i frågan även Christina Ramberg, Prejudikat som rättskälla i förmögenhetsrätten, s. 236 f. Frågan om domskrivningsteknik och prejudikattolkning kan fördjupas och problematiseras betydligt. I vissa fall är det helt klart så, att Högsta domstolen sänt en underförstådd signal om att ej omnämnda prejudikat är överspelade när HD utelämnat referenser till tidigare avgöranden. Se utöver Ramberg på angivna sidor även verken refererade till i den nyskrivna artikeln på temat av Svane O. Johansson, Petter Asp och Eric M. Runesson, Hur man kan förstå prejudikat från Högsta domstolen, JT 2023–24 s. 868 med not 2. 16 Se Heuman, passism, som utvecklar att förtigandet i nyare avgöranden av äldre kontroversiella HD-uttalanden, samt förtigande överlag såvitt gäller hänvisningar till tidigare praxis, medför rättstillämpnings- och prejudikattolkningsproblem (jfr Christina Ramberg, Prejudikat som rättskälla i förmögenhetsrätten, genomgången på s. 233 ff.). Se även Frank s. 625 ff. (särskilt s. 625 med återgivande av hovrättens resonemang i det beslut som föregick Husqvarnas skiljeavtal, som illustrerar skiftningen som skedde i Belgor jämfört med tidigare praxis och t.ex. Avräkningsavtalet). 17 NJA 2017 s. 226. 18 NJA 2010 s. 734. 1 9 Det görs för att kunna konstatera att även efterföljande rättsfakta som förändrar avtalsinnehållet faller inom begreppet ”rättsförhållande” och därmed inom tillämpningsområdet för en skiljeklausul i det ursprungliga avtalet. 20 NJA 2007 s. 475. 21 Den som läser rättsfallen noggrant och samtidigt beaktar vilken sists som varit i respektive mål, ges lätt intrycket att det finns två läger som färgat HD:s avgöranden vid olika tidpunkter (ett Lindskogianskt läger som värnar om parts möjlighet att få sin sak prövad i domstol — Lindskog var referent i Tupperware och deltog även i Avräkningsavtalet — och ett Edlundianiskt läger, till vilket även Runesson hör, som förespråkar en skiljedomsvänlig inställning). Intrycket förstärks av hur de inblandade justitieråden kommenterat avgörandena i litteratur (och försvarar ”sina” respektive avgöranden, jfr Edlunds artikel särskilt not 3 samt Lindskog, avsnitt I:1-5.1.2 not 732. Se även avsnitt I:1-3.2.1 not 132. Jfr även Frank, s. 627 not 26 samt Runesson i JT 2002–03 s. 680 och s. 683. 2 2 Se vidare Frank s. 625 f. 23 Edlund uttalar att han inte närmare vill kommentera Belgor eftersom han själv deltog i avgörandet. 24 Hänvisningarna till Belgor i dessa delar får på motsvarande sätt antas ta sikte på uttalandena i Belgor som gäller tolkningen av begreppet ”rättsförhållande”. I dessa delar finns ingen motsättning mellan Belgor och Husqvarnas skiljeavtal. 25 Se Frank s. 629 ff. med hänvisningar till Lindskog. 26 Edlund påpekar som sagt att det i p. 15 i beslutsskälen i Husqvarnas skiljeavtal finns ett återgivande av den huvudsakliga texten i Belgors punkt 14. Men, p. 15 i Husqvarnas skiljeavtal handlar enbart om begreppet ”defined legal relationship”, och återgivandet av Belgors skäl i p. 14 avser också enbart uttalandena i Belgor som avser begreppet ”defined legal relationship”. 27 Jfr Edlund, avsnitt 4. 2 8 Mer om denna fråga i Frank, särskilt s. 628–631. 29 Om att dessa frågor bör hållas isär, se Frank s. 627 ff. 3 0 Jämför särskilt p. 15 i Husqvarnas skiljeavtal (Belgors domskälspunkt 14 innehåller skrivningar såväl om den utländska synen på skiljeavtal som ”a defined legal relationship”, men HD väljer att enbart referera till vad Belgor säger om det senare begreppet, jfr not 26 ovan). 31 Jfr Heuman, särskilt s. 551. 32 Jfr Lindskog, avsnitt I:1-5.1.2 not 732. Se även avsnitt I:1-3.2.1 not 132. Ytterligare kritik återfinns i avsnitt I:1-3.2.2 not 136. 33 Jfr Frank, s. 627. 3 4 Aktiva skiljemän kan dock såklart, på gott och ont, göra klokt i att ta ställning i frågan i litteratur eller artiklar, om de indirekt vill ge presumtiva skiljeparter underlag att utse skiljedomare på.fotnot 10 · s. 544

Alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten - om förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar i avtalsförhållanden och kontraktskedjor3 hänvisningar

Stina Bratt · 2023, s. 1–2003 · 3 ställen

Har det skett en omsvängning eller omläggning av praxis från restriktiv till extensiv tillämpning av skiljeavtal?1 hänvisning

Lars Heuman · SvJT 2019 s. 534–552 · 1 ställe

I ”Vägmaterialet” säger HD alls inte att det rör sig om ett undantagsfall. Troligen utgick HD i det fallet från att skiljemän var behöriga att avgöra alla utomobligatoriska krav med anknytning till det avtal vari skiljeklausulen ingick under förutsättning att kärandens alla anspråk avgjordes inom ramen för ett sammanhållet förfarande. I ”Tupperware” förvandlas denna rättssats till ett undantag. Rättssatsen utsläcks inte helt med motivering att HD i ”Vägmaterialet” med orätt ansett det legala kravet vara uppfyllt. Man kan tycka att det hade varit en följdriktig motivering. 4.3 Framförda argument i NJA 2017 s. 226 (”Avräkningsavtalet”) I NJA 2017 s. 226 (”Avräkningsmaterialet”) upprepade HD den grundläggande uppfattningen att det legala identifieringskravet begränsar ett skiljeavtals räckvidd. Med tanke på fall då åberopade omständigheter hänför sig till ett annat rättsförhållande än det som skiljeklausulen avser ansåg HD att det fanns goda skäl för att upprätthålla grundsatsen i ”Tupperware”. Denna uttrycktes åter så att förekomsten av ett samband inte annat än i vissa särskilda fall och under mycket speciella förhållanden kan föranleda att klausulen utsträcks till andra rättsförhållanden. Av intresse är den motivering som anges i ”Avräkningsavtalet”. Det rör sig om tre argument och inte om en sådan begreppsmässig analys som fördes fram i ”Tupperware”.Verkningarna av fyra delvis oförenliga HD-fall rörande det legala · p. 12 · s. 542

Svensk rättspraxis: skadestånd utom kontraktsförhållanden 2016–20181 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2019 s. 637–652 · 1 ställe

Frågan om förhållandet mellan utomobligatoriskt och kontraktsrättsligt skadeståndsansvar vid bedömningen av en skiljeklausuls verkan som rättegångshinder har prövats i NJA 2017 s. 226.Övriga frågor · p. 4 · s. 652