Stycket

5.I ”Vägmaterialet” kan man inte förutsätta att HD ansåg att identifieringskravet var uppfyllt. Senare prejudikat tyder på att frågan lämnats öppen. Det anförda betyder att ”Vägmaterialet” kan uppfattas så att fallet endast rör avtalstolkningsfrågan och inte identifieringskravet. Det var därför möjligt för HD att i ett nytt prejudikat närmare utreda innebörden av identifieringskravet och slå fast att en skiljeklausul inte kan avse ett utomobligatoriskt anspråk ens i fall då käranden åberopat faktiska omständigheter som haft en direkt anknytning till avtalet med skiljeklausul. HD skulle sålunda helt kunna sopa undan prejudikatverkningarna av ”Vägmaterialet” genom att uttala att en skiljeklausul i ett avtal aldrig kan avse ett utomobligatoriskt rättsförhållande, eftersom detta är skilt från det avtalsrättsliga rättsförhållandet som avses med skiljeklausulen. 4.2 Den begreppsmässiga bestämningen av identifieringskravet i NJA 2010 s. 734 (”Tupperware”) I ett fall från 2010, ”Tupperware”, tog HD upp frågan om identifieringskravets betydelse. Prejudikatverkningarna av ”Vägmaterialet” utsläcktes i stor omfattning, men inte helt. Detta har betydelse för hur man ska uppfatta rättsläget efter ”Tupperware”. Innan HD uttalade sig om ”Vägmaterialet” och vad som allmänt borde gälla för skiljemäns behörighet att pröva utomobligatoriska anspråk tog HD upp ett mer speciellt fall. HD tog ställning till frågan om en skiljeklausul i ett avtal omfattade ett konkursbos krav på återvinning enligt konkurslagens regler. Förvaltaren krävde att konkursgäldenärens avtalspart (svaranden) skulle återställa ett varulager som svaranden tagit hand om som delbetalning på gäldenärens skuld. De resonemang HD förde i målets återvinningsdel är rent begreppsmässiga. Det anförs inte några argument för och emot HD:s bedömning att återvinningsanspråk inte utgör ett avtalsrättsligt rättsförhållande som skiljemän är behöriga att pröva enligt avtalets skiljeklausul. De relevanta argumenten förs fram först i senare avgjorda fall. Det begreppsmässiga och argumentationsbefriade resonemanget ter sig som övertygande vid bedömning av återvinningsanspråk, men inte vid bedömningen av vanliga utomobligatoriska skadeståndsanspråk som grundas på att en avtalspart begått ett brott eller handlat i strid mot den skadeståndsrättsliga culparegeln.s. 540