1.Det kan inte förnekas att reklamationsfrågor har varit en het potatis för domstolarna under den senaste tiden. Att hovrätten i Kraft & Kultur-domen utförligt prövade en reklamationsinvändning vid utomobligatoriskt ansvar är ett talande exempel på hur (över?)aktuell denna fråga är. Utöver vad som har redogjorts för i denna artikel kan också nämnas att ”Skogssällskapet” (NJA 2017 s. 1195), innehåller en i princip uttömmande redogörelse för vad som gäller i reklamationshänseende när den avtalsbrytande parten har agerat illojalt.s. 388
2.Det aktuella rättsläget kan sammanfattningsvis beskrivas som en skärpning gentemot den skadelidande parten; det är numera klarlagt att det finns en allmän inomkontraktuell reklamationsplikt och att den skadelidande drabbas av en mycket sträng påföljd om reklamationsfristen försitts, dvs. preklusion. Därtill är det högst sannolikt att reklamationsfristen i själva verket börjar löpa redan då den skadelidande parten bort märka avtalsbrottet eller när denna haft skälig anledning att anta att ett sådant föreligger. Möjligen kan också reklamationsfristens längd ha skärpts genom Flyget till Antalya, i vart fall i de situationer då den skadelidande parten haft faktisk vetskap om avtalsbrottet och om denna vetskap inträtt i anslutning till detsamma.s. 388