Stycket

11.Även ”Statens provningsanstalt” (NJA 1994 s. 532), som bl.a. rörde reklamation av tjänst mellan två näringsidkare, kan sägas ge stöd för att reklamationsfristen inträder tidigare än då den skadelidande parten erhåller faktisk vetskap om avtalsbrottet. I korthet handlade målet om en möbelleverantör som under hösten 1984 hade låtit Statens provningsanstalt genomföra tester avseende ljushärdigheten av tygbeklädda sittdynor för utomhusmöbler, som leverantören sedan sålde till grossister. I maj det påföljande året hade en grossist meddelat leverantören att tyget inte hade den ljushärdighet som testerna från Statens provningsanstalt gett sken av. Leverantören reklamerade därför samma år den av Statens provningsanstalt tillhandahållna tjänsten, men Statens provningsanstalt invände att reklamation hade gjorts för sent. Något förenklat fann HD att reklamation hade skett kort efter det att leverantören ”fått anledning att uppmärksamma [avtalsbrottet] och [reklamationen] måste därför anses ha skett i rätt tid” (min kursivering). Någon betydande skillnad föreligger inte mellan lokutionerna ”bort upptäcka/skälig anledning att anta” och ”fått anledning att uppmärksamma”. I vart fall innebär den senare en tidigare tidpunkt än faktisk vetskap om avtalsbrottet.s. 385