Citat i kontext

2 · december 2016)

1.Detta avgörande ligger något längre bak i tiden än de övriga som redogjorts för ovan. Avgörandet är dock intressant eftersom det innehåller förhållandevis utförliga domskäl i reklamationsfrågan som enligt min mening sannolikt är felaktiga. Domen har överklagats och prövats av HD (NJA 2018 s. 414), dock utan att HD tog ställning i reklamationsfrågan.s. 381

2.Sammanfattningsvis var omständigheterna följande. Bostadsrättsföreningen Havsbrisen hade företrätts av en advokat i en entreprenadtvist som inleddes i april 2009. Bostadsrättsföreningens talan hade ogillats av tingsrätten, som istället bifallit ett av motparten väckt genkäromål. Bostadsrättsföreningen hade överklagat men inte fått prövningstillstånd, vilket fastställts slutligt av HD den 27 oktober 2010. År 2014 väckte bostadsrättsföreningen talan mot advokatens principal och gjorde gällande att advokaten hade förfarit vårdslöst i sitt uppdrag som ombud i processen och därigenom orsakat bostadsrättsföreningen skada. Advokatbyrån bestred ansvar och gjorde bl.a. gällande att bostadsrättsföreningen reklamerat den tillhandahållna rådgivningen för sent eftersom kravet framställts först den 2 juni 2014, alltså ungefär fem år efter att den påstådda vårdslösheten skulle ha ägt rum. Bostadsrättsföreningen invände i sin tur att det inte förelåg någon reklamationsskyldighet överhuvudtaget. I vart fall kunde inte en eventuell reklamationsfrist ha börjat löpa förrän bostadsrättsföreningen erhållit faktisk kunskap om att advokaten agerat vårdslöst, vilket bostadsrättsföreningen fått först i anslutning till att krav framställdes.s. 381

3.Hovrätten konstaterar att det saknas lagstadgade reklamationsbestämmelser för krav mot t.ex. advokater som grundas på vårdslös rådgivning. Vidare anser hovrätten att det även i övrigt saknas klara regler om reklamationsplikt och när den i så fall skulle börja löpa. Med hänvisning till Christina Rambergs artikel Reklamation mot advokater och revisorer, SvJT 2010 s. 143, och NJA 2007 s. 35 finner hovrätten att reklamationsfristen börjat löpa först när bostadsrättsföreningen erhållit faktisk vetskap om att den hade drabbats av ett avtalsbrott och att reklamationsfristen i vart fall torde vara sex månader. Mot denna bakgrund ogillades advokatbyråns reklamationsinvändning.s. 381