Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91. 1 0 Se Jan Kleineman, Reklamationsplikt vid rådgivaransvar, Festskrift till Torgny Håstad, s. 344 ff, Johnny Herre, Något om reklamationsplikten vid köp av varor och tjänster, Festskrift till Gertrud Lennander, s. 119–140 och Ramberg, a.a., s. 143. 11 Se vidare Herre, a.a., s. 130–132. 12 Se även Ramberg, a.a., s. 153–154. 1 3 Lindskog, Stefan, Preskription, uppl. 4, 2017, s. 730 ff. 14 Herre, a.a., s. 139. 1 5 Herre, a.a., s. 133–139. 16 Kleineman, a.a., s. 350–351. 17 Ramberg, a.a., s. 152–153. 18 Ramberg, a.a., s. 152. 19 Se NJA 2013 s. 1174. 20 Fredric Korling, Rådgivningsansvar, s. 589 och Kleineman, a.a., s. 350. 21 Jmf. dock Korling, a.a., s. 590 som verkar anse att det ryms en implicit undersökningsplikt, sannolikt genom uttrycket ”bort upptäcka”. Se även Herre, a.a., s. 134 fotnot 47. 2 2 Herre, a.a., s 136. 23 Ramberg, a.a., s 153. 2 4 Herre, a.a., s.136. 25 Jmf. Kraft & Kultur-domen och Kleineman, a.a., s. 351 och 353. 26 Se Kleineman, a.a., s. 353–357 för en redogörelse kring problematiken när skadan (och oaktsamheten) bort upptäckas då det finns möjlighet att överklaga resultatet av den köpta tjänsten.
Hänvisas från p. 1 (s. 378)
1.Sammantaget får det som huvudregel i svensk rätt anses föreligga en allmän princip på det kontraktsrättsliga området om reklamationsskyldighet för den som vill göra gällande krav på ersättning till följd av att prestationen har utförts för sent [dröjsmål]. En konsekvens av en utebliven reklamation är i sådana fall att den berättigade parten förlorar rätten att bl.a. kräva skadestånd eller liknande ersättning. (p. 31 i Flyget till Antalya) Omständigheterna var i korthet följande. Fyra personer (”Flygpassagerarna”) hade flugit med ett turkiskt flygbolag från Göteborg till Antalya, Turkiet. Resan skedde i augusti 2013 och när flyget ankom Antalya var det mer än tre timmar försenat. Enligt den s.k. flygpassagerarförordningen medges att flygpassagerare under rådande omständigheter, dvs. främst vidden av förseningen, har rätt till en schabloniserad ersättning om 400 euro. Flygpassagerarna väckte därför talan mot flygbolaget och krävde motsvarande ersättning med hänvisning till den försenade ankomsten. Flygbolaget bestred inte att förutsättningarna enligt flygplansförordningen var uppfyllda i och för sig, och att passagerarna alltså prima facie hade rätt till den begärda ersättningen. Flygpassagerarna hade dock framställt kravet (dvs. reklamerat) ungefär två år och tre månader efter att flygresan avslutats. Flygbolaget invände därför att reklamation hade skett för sent. Flygpassagerarna genmälde och bestred i första hand att det förelåg en reklamationsplikt. De anförde vidare att reklamation under alla omständigheter hade skett i tid. HD ansåg att det fanns en reklamationsplikt, att reklamation hade skett för sent och att Flygpassagerarnas krav till följd härav hade prekluderats.s. 378