NJA 2018 s. 350 p. 20–21.
Hänvisas från p. 6 (s. 364)
6.HD ansåg däremot att ”den föreliggande utredningen inte är sådan att det finns förutsättningar att anordna förvaltarskap för [kvinnan].” Det fanns enligt HD inte skäl att inhämta ytterligare utredning. HD tog alltså fasta på vad som enligt FB 11:7 krävs för anordnande av förvaltarskap, medan underrätterna fokuserade på det faktum att kvinnan blivit ekonomiskt utnyttjad och risken för att så skulle ske igen. Just risk för ekonomiskt utnyttjande framhålls i lagens förarbeten som skäl för förvaltarskap, varför underrätternas beslut är förklarliga och uppenbart välmenande. Samtidigt är de mycket problematiska. Ett skyddsbehov får inte innebär att man tar lätt på bedömningen av om grundförutsättningarna för förvaltarskap kan hoppas över. Ett förvaltarskap innebär att huvudmannens förmåga att rättshandla begränsas, och förvaltarskap ska därför tillämpas med försiktighet. Det är alltså av största vikt att det står klart vad reglerna i FB 11:7 innebär och hur de bör tillämpas.s. 364