NJA 2018 s. 350 p. 20–21.
Hänvisas från p. 6 (s. 364)
1.förälskad? I NJA 2018 s. 350 var frågan om en kvinna med svåra fysiska funktionsnedsättningar som bedömdes ha blivit ekonomiskt utnyttjad av sin f.d. sambo behövde förvaltarskap. Kvinnan var rullstolsburen och saknade förmåga att tala, men kunde kommunicera med omvärlden med hjälp av en ögonstyrd dator. Hon fick hjälp av personliga assistenter för sin dagliga livsföring. Med hänvisning till att hon var ”normalbegåvad” ansåg kvinnan själv att hon inte hade behov av en förvaltare. Överförmyndaren, som ansökte om förvaltarskapet, ansåg att hon hade blivit ekonomiskt utnyttjad av sin före detta sambo och i samband därmed hade visat ”bristande insikt om sin ekonomiska situation och konsekvenserna av sitt ekonomiska handlande”. Därför bedömde överförmyndaren och underrätterna att kvinnan behövde förvaltare för att bevaka sin rätt och förvalta sin egendom.s. 362
2.Omständigheterna i ärendet är sparsamt återgivna i HD:s domskäl, vilket kan förklaras av att HD anser att den ”huvudsakliga frågan i ärendet är hur en domstol ska förhålla sig till utredningen i ett ärende rörande anordnande av förvaltarskap.” Av underrätternas beslut framgår dock fler bakgrundsdetaljer som förklarar varför överförmyndaren och underrätterna ansåg att förvaltarskap skulle anordnas. Kvinnan hade haft sin mor som god man alltsedan hon blev myndig år 2007. År 2015 inledde kvinnan en kärleksrelation och blev samboende med en av sina personliga assistenter. Relationen avslutades under våren 2017. Under den period som relationen varade hade många ekonomiska transaktioner företagits i kvinnans namn vilka avsåg konsumtion för hennes sambos räkning. Sambon hade ingått en rad avtal i hennes namn och misstänktes enligt en polisanmälan för att ha förfalskat hennes namnteckning vid åtminstone ett par tillfällen. Kvinnans tillgångar minskade från år 2015 till 2016 med ca 100 000 kr, och ytterligare 75 000 kr togs ut under ett tillfälle år 2017, strax innan relationen upphörde. Efter att relationen avslutats hade kvinnan och den f.d. sambon besökt banken tillsammans vid ett par tillfällen, med avsikt att ta ut pengar. Den f.d. sambon hade också bett kvinnan att flytta samman med honom och hans nya flickvän i ett hus som han ville köpa.s. 362
3.Efter att kvinnans gode man (hennes mor) hade uttryckt oro till överförmyndaren för att kvinnan skulle fortsätta utnyttjas ekonomiskt, fattade tingsrätten interimistiskt beslut om förvaltarskap i augusti 2017. Överförmyndarnämnden anförde följande som skäl för ansökan om förvaltarskap i tingsrätten: Det är inte tillräckligt med ett godmanskap eftersom [kvinnan] försatt sig i en situation där hon blivit ekonomiskt utnyttjad och utan förvaltare finns en överhängande risk att hon hamnar i samma situation igen. Överförmyndarnämnden har väntat länge med att ansöka om förvaltarskap just eftersom [kvinnan] klarar mycket själv. Godmanskap har dock visat sig inte fungera. Den uppkomna situationen pekar på bristande insikt hos [kvinnan] i hur hon själv ser på sin situation, det faktum att hon blivit ekonomiskt utnyttjad, pengars värde och även konsekvenser av ekonomiskt handlande. Kvinnan invände genom sitt ombud att hon var ”fullt normalbegåvad och det är frustrerande att hennes psykiska begåvning bedöms utifrån hennes fysiska handikapp.” Hon ansåg att hon inte var ur stånd att förvalta sin egendom, hon förstod att hon hade behov av hjälp för att klara det vardagliga livet, men ansåg att hon klarade att sköta sin ekonomi. Angående att hon bedömdes ha blivit ekonomiskt utnyttjad anförde hon att det var riktigt att hon spenderat mycket pengar på konsumtion för den f.d. sambons räkning, men att hon nu insåg att det var fel och hon hade inte gjort det mer sedan våren 2017. Kvinnan ifrågasatte inte överförmyndarens redovisning av de utgifter hon haft för den f.d. sambons räkning och medgav även att han bett henne flytta ihop med honom och hans nya flickvän. Dock menade kvinnan att ”gemene man kan också drabbas av bedragare eller hamna i svåra ekonomiska situationer”. Att hon hade gjort så ”har på inget sätt någon koppling med att hon skulle vara ur stånd att förvalta sin egendom”.s. 362
4.Tingsrätten, och sedermera även hovrätten, bedömde att förvaltarskap behövdes. Tingsrätten ansåg att det visserligen framgick av samtliga läkarintyg samt av möte med kvinnan i samband med sammanträde att hon var ”normalbegåvad och kan kommunicera på ett bra sätt med hjälp av sin ögonstyrda dator.” Samtidigt menade tingsrätten att det var utrett i ärendet att kvinnan förlorat stora summor pengar under relationen med den f.d. sambon och att hon: blivit så påverkad av [f.d. sambon] att hon — i relation till honom — är ur stånd att vårda sin egendom. [...] Även efter att de flyttat isär har betydande summor tagits ut från [kvinnans] konto och förts över till [f.d. sambon]. Av [f.d. sambons] yttranden till tingsrätten framgår att han fortfarande försöker påverka [kvinnan]. Anledningen till att han varit på banken med [kvinnan] och försökt få henne att ta ut pengar är oklar. Med den historik paret har borde [f.d. sambon] inte alls vara inblandad i [kvinnans] ekonomiska beslutsfattande. Om [hon] verkligen förstått det och hade kunnat stå emot [f.d. sambon] borde hon inte låta honom följa med och göra bankärenden. Tingsrätten tillade — utan att ange någon grund för sitt påstående — att ”det inte på något sätt är en förutsättning för förvaltarskap att den hjälpbehövande har bristande begåvning.” Även om gemene man kan utsättas för bedragare eller sol-och-vårare ansåg tingsrätten att kvinnan i ärendet var i en mer utsatt position än många andra. Utredningen visade att hon blivit ekonomiskt utnyttjad och det fanns en påtaglig risk att hon skulle bli det igen. Tingsrätten fann därför att hennes hjälpbehov inte skulle kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt än genom ett förvaltarskap.s. 363
5.I hovrätten yrkade kvinnan att beslutet skulle upphävas med motiveringen att hon var normalbegåvad och fullt medveten om att hon tillsammans med sin f.d. sambo spenderat alltför mycket pengar men att hon inte hade blivit ekonomiskt utnyttjad utan varit ”väldigt kär i [f.d. sambon] och ville ge honom kärleksgåvor.” Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att kvinnans situation var sådan att hon för närvarande var ur stånd att vårda sin egendom och motiverade kortfattat sitt beslut att förvaltarskapet skulle fastställas med att det fanns en ”beaktansvärd risk för att hon vidtar eller förmås att vidta rättshandlingar och dispositioner med sina tillgångar som kan vara skadliga för hennes egna intressen. Utredningen visar också att det inte är tillräckligt med ett godmanskap för att bevaka hennes rätt eller förvalta hennes egendom.”s. 364
6.HD ansåg däremot att ”den föreliggande utredningen inte är sådan att det finns förutsättningar att anordna förvaltarskap för [kvinnan].” Det fanns enligt HD inte skäl att inhämta ytterligare utredning. HD tog alltså fasta på vad som enligt FB 11:7 krävs för anordnande av förvaltarskap, medan underrätterna fokuserade på det faktum att kvinnan blivit ekonomiskt utnyttjad och risken för att så skulle ske igen. Just risk för ekonomiskt utnyttjande framhålls i lagens förarbeten som skäl för förvaltarskap, varför underrätternas beslut är förklarliga och uppenbart välmenande. Samtidigt är de mycket problematiska. Ett skyddsbehov får inte innebär att man tar lätt på bedömningen av om grundförutsättningarna för förvaltarskap kan hoppas över. Ett förvaltarskap innebär att huvudmannens förmåga att rättshandla begränsas, och förvaltarskap ska därför tillämpas med försiktighet. Det är alltså av största vikt att det står klart vad reglerna i FB 11:7 innebär och hur de bör tillämpas.s. 364