1.Vad gäller rättsverkningar av utfästelser i övrigt innehåller de nordiska köplagarna mindre övervägda avlagringar från de skandinaviska köplagarna, men också motiverade skillnader. Enligt köplagen 40 § tredje stycket kan vid fel i varan också indirekt förlust ersättas bland annat om ”varan vid köpet avvek från det som säljaren särskilt har utfäst”. Att knyta skadestånd till utfästelser kan ses som en viss kontinuitet med tidigare rätt. Vid fel i speciesvara begränsade de skandinaviska köplagarna som känt skadeståndsskyldigheten till bland annat att ”godset vid köpet [saknade] egenskap, som kan anses tillförsäkrad” (42 §).s. 292
2.Uttrycket ”kan anses tillförsäkrad” i de skandinaviska köplagarna omfattade också fingerade garantier eller avsaknad av kärnegenskap. Lösningen modifierade speciessäljarens i övrigt mycket begränsade skadeståndsansvar vid fel i varan. Anknytningen i köplagen 40 § tredje stycket till vad säljaren ”särskilt har utfäst” kan förstås mot att köparen inte på fingerad omväg bör kunna få ersättning för också indirekt förlust. En annan tolkning kunde i praktiken underminera huvudsyftet med köplagens differentiering mellan direkt och indirekt förlust. Intressant nog hade emellertid föredraganden i det finska HD-fallet 2017:74 utdömt skadestånd på basis av ett resonemang som utmynnar i en fingerad utfästelse. Men högsta domstolen fann motiverat att någon särskild utfästelse inte förelåg.s. 293
3.Skrivningen ”vid köpet” enligt köplagen 40 § tredje stycket innebär enligt motiven att säljaren inte blir ansvarig för indirekt förlust om varan utan vårdslöshet på säljarens sida skadas efter köpet så att den vid riskövergången inte motsvarar det som utfästs. Stadgandet motiveras inte närmare. Begränsningen blir av betydelse inte minst vid särskilt tillverkade varor som inte existerar vid köpslutet. I doktrinen har dock ansetts att det — trots ordalydelsen — borde vara rimligt att säljaren blir skyldig att ersätta också indirekt förlust även om utfästelsen ”inte avser tiden för köpet utan framtiden, t.ex. egenskaper i en vara som ska tillverkas”. Men i finsk rättspraxis har ordalydelsen i 40 § tredje stycket upprätthållits i HD 2001:77 och HD 2009:89 om fel i särskilt tillverkade varor. Tolkningen upprepas obiter dictum i HD 2017:74.s. 293
4.Att utfästelsen bör avse varans beskaffenhet vid köpet framstår emellertid som en mindre övervägd kvarleva från de skandinaviska köplagarna. Utgångspunkterna för lagstiftningen är olika. De skandinaviska köplagarna var som framgått närmast anpassade till framför allt handeln med stapelvaror. Då ligger det närmare till att fokusera på förhållandena vid köpet. Det är väl även naturligt att fingerade utfästelser knyts till varans egenskaper vid köpet. Om säljaren däremot ger en särskilt utfästelse om exempelvis en vara som ska tillverkas bör säljaren snarast anses ha påtagit sig en medvetet ökad risk. Redan dessa faktorer kunde motivera att stadgandet i köplagen inte tolkas e contrario. Notera för övrigt att 1976 års svenska köplagsförslag inte begränsade utfästelseansvaret till varans beskaffenhet vid köpet.s. 293
5.Till detta kommer att säljaren kan ge en särskild utfästelse inte bara om varans egenskaper utan även om tidpunkten för avlämnandet, medan utfästelser i köplagen behandlas som ett för fel vertikalt fenomen i linje med tidigare köprätt. Det är dock svårt att se varför inte också avvikelser från särskilda utfästelser om avlämnandet borde medföra skadeståndsansvar för all förlust oberoende av vårdslöshet. I brist på klargörande rättspraxis måste emellertid konstateras att rättsläget är osäkert.s. 294