Rättskraften och den materiella rätten1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2016 s. 465
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2016 s. 465
BibTeX
@misc{nja-2016-s-465,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2016 s. 465}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 4 artiklar · 8 stycken/fotnoter
- Högsta domstolen kom under perioden med ett antal rättsfall som berörde tolkning av konventionsgrundad lagstiftning och konventionstolkning. Rättsfallen är Cadillacen i Miami ND 2016 s. 1 SHD (= NJA 2016 s. 146) angående tolkning av Haag-Visbyreglerna beträffande gods som skadats i lastningshamn, Kopparn blev till sten ND 2016 s. 18 SHD (= NJA 2016 s. 465) som rörde tolkning av CISG, Potatisetanolen ND 2016 s. 34 SHD (= NJA 2016 s. 563) som rörde tolkning av CMR och slutligen Thai Airways ND 2016 s. 55 SHD (= NJA 2016 s. 900) som rörde tolkning av Montrealkonventionen (dessa fall kommenteras mer i detalj i det följande). Till de nämnda fallen ska också läggas Akzo Nobel NJA 2014 s. 425 som rörde en internationell järnvägstransport (detta fall har kommenterats i den föregående rättsfallsöversikten, se SvJT 2017 s. 587 och 592). I sammanfattning kan följande sägas styra Högsta domstolens tolkningsverksamhet när det gäller lagstiftning som grundar sig på internationella konventioner.
- De nu beskrivna reglerna har i princip endast betydelse i förhållande till transportörens uppgiftsansvar, dvs. för uppgifter i ett konossement. Detta ansvar rör förhållandet mellan transportören och den som är berättigad enligt konossementet. De tar således inte sikte på förhållandet mellan säljaren och köparen. Men uppgifter i ett konossement eller annat transportdokument bör många gånger ändå tillerkännas viss prima facie-verkan i köpeförhållandet. Hur detta kan ske illustreras i rättsfallet Kopparn blev till sten, ND 2016 s. 18 SHD (= NJA 2016 s. 465).
- I det ovan refererade fallet Kopparn blev till sten ND 2016 s. 18 SHD (= NJA 2016 s. 465) prövades bevisning i köprättsförhållandet. Till en början uttalade Högsta domstolen att säljaren i utgångspunkten har bevisbördan för att varan är i avtalsenligt skick vid riskövergången. Om köparen omedelbart efter mottagande av varan meddelar säljaren att han anser att den är felaktig ligger bevisbördan kvar på säljaren. Men om köparen dröjer med meddelandet övergår bevisbördan enligt Högsta domstolen på denne.
- I NJA 2016 s. 465 var det fråga om aliud då en sjötransporterad leverans visade sig innehålla stenar istället för avtalad koppar. Bevisbördan ansågs ligga på köparen om varan tagits emot utan omedelbart meddelande till säljaren om att varan anses felaktig. Men då köparen omedelbart meddelat om felet ansågs säljaren ha att bevisa, att felet inte var ursprungligt. Fallet gäller CISG, men HD uttalar att samma synsätt gäller vid tillämpningen av köplagen. Enligt Kihlman — Munukka — Svensson, Köplagen, s. 72, 148 f. skulle dock uttalandet förbrylla.
- Vad gäller rättsverkningar av utfästelser i övrigt innehåller de nordiska köplagarna mindre övervägda avlagringar från de skandinaviska köplagarna, men också motiverade skillnader. Enligt köplagen 40 § tredje stycket kan vid fel i varan också indirekt förlust ersättas bland annat om ”varan vid köpet avvek från det som säljaren särskilt har utfäst”. Att knyta skadestånd till utfästelser kan ses som en viss kontinuitet med tidigare rätt. Vid fel i speciesvara begränsade de skandinaviska köplagarna som känt skadeståndsskyldigheten till bland annat att ”godset vid köpet [saknade] egenskap, som kan anses tillförsäkrad” (42 §).