6 · Bestämmelser om felbedömning

1.Felbedömning är ett område där man i de nordiska köplagarna stöter på en kombination av anpassning till CISG, kodifiering av äldre traditioner, nya lösningar men samtidigt också flera öppna frågor. De skandinaviska köplagarna saknade som känt regler om felbedömning. I sista hand är dock alla felbedömningsregler hjälpmedel för att fastställa avtalsinnehållet supplementerat med handelsbruk och partspraxis etc. Även om skillnader förekommer mellan olika länder blir bedömningen ofta snarlik. Det förklarar att man i den grundläggande regeln om varans beskaffenhet i köplagen 17 § — som nästan ordagrant återger CISG artikel 35 — också återser äldre traditioner om de skandinaviska köplagarna. Men anpassningen till CISG kan även slå mindre väl ut nationellt. I det finska fallet HD 1991:153 modifierades tidpunkten för felbedömningen enligt köplagen 17 § andra stycket, andra punkten genom att lagen kompletterades med allmänna principer om upplysningsplikt. Enligt stadgandet ska varan motsvara köparens särskilda ändamål som säljaren ”vid köpet” måste ha insett. Lösningen kan te sig naturlig vid typiska internationella köp, men vid nationella köp är förhållandena ofta annorlunda varför också andra hänsyn bör kunna gälla.s. 290

2.I HD 1991:153 hade jord avsett som fyllningsjord köpts till ett egnahemshus under byggnad. Den sålda jorden lämpade sig inte för ändamålet. Säljaren hade senast då jorden avlämnades vid bygget blivit medveten om det ändamål för vilket jorden köpts och dess olämplighet för ändamålet. Köparen hade haft grundad anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap. Och då säljaren försummat att upplysa köparen om att jorden var olämplig för det ifrågavarande ändamålet ansågs fel i varan föreligga. Enligt köplagen 17 § första stycket, andra punkten hade förhållandena ”vid köpet” varit avgörande för felbedömningen. Allmänna principer om upplysningsplikt medförde dock att tidpunkten för avlämnandet blev avgörande för felbedömningen i linje med huvudregeln i både köplagen och CISG. Det enda stadgandet i köplagen som länkar felansvaret till säljarens försummade upplysningar är 19 § om köp av varor i befintligt skick som saknar motsvarighet i CISG. Liksom 17 § andra stycket, andra punkten knyter 19 § första stycket, andra punkten fel till ond tro hos säljaren.s. 290

3.Köplagen 19 § om befintligt skick torde för övrigt innebära en kodifiering av de principer som utbildats i äldre nordisk praxis. Däremot saknar det långtgående marknadsföringsansvaret enligt 18 § motstycke inte bara i CISG utan även i de skandinaviska köplagarna. Som framgått tar köplagen med modell av CISG ingen hänsyn till partspositionerna, men det är uppenbart att 18 § tillkom närmast med tanke på handelsköp. Det kan sättas ifråga om en säljare som handlar utanför näringsverksamhet bör ansvara för uppgifter om varan som lämnats av tidigare säljled, men den närmare tolkningen är knappast klar.s. 291

4.Vidare märks att köplagen har en särbestämmelse om rättsligt fel (41 §) som avspeglar äldre nordiska traditioner. Däremot saknas en motsvarighet till CISG:s bestämmelse om immaterialrättsligt fel (artikel 42), och både köplagen och CISG saknar bestämmelser om rådighetsfel. Avsaknaden av klara regler har ibland skapat osäkerhet. Det har bland annat föreslagits att immaterialrättsligt fel kunde underkastas ”allmänna regler” utanför köplagen. Åtminstone vid rådighetsfel har man dock fallit tillbaka på reglerna om faktiskt fel. För svensk del avviker det från tidigare ”allmänna köprättsliga grundsatser” som ansetts utesluta abstrakt felbedömning vid rådighetsfel. I doktrinen finns olika uppfattningar om köplagen 21 § bör läggas till grund för felbedömningen vid rådighetsfel eller om istället tidpunkten för köpet borde styra. Den senare tolkningen — liksom ”allmänna köprättsliga grundsatser” om avsaknad av ansvar för abstrakt fel i tidigare svensk rätt — avspeglar äldre traditioner vid fastighetsköp (caveat emptor) där begreppet rådighetsfel har sitt ursprung.s. 291